allt efter som andan föll på. Ära vare
Gud i höjden!S skrek min granne alltemel-
lanåt. 40 Guds lam94, ropade en annan.
4Hosiannal4 hojtade en tredje till med för-
skräcklig ångest i sin röst, under det an-
dra åter högljudt snyftade under ständiga
bugningar med hufvudet. Sedan ändtligen
denna parodi på bön sent omsider var öf-
verstökad, serverades det ärade publikum en
predikan, hvars glänsande oratoriska prakt
jag icke lätt skall glömma. Föremålet för
betraktelsen utgjörde Apostlagerningarnes
8:dje kapitel, som handlar om en man, hvil-
ken varit lam i 40 år, men som blef hel-
bregdagjord af Petrus m. m.
— Mannen hade varit lam i fyratio år,
står det i texten — utbrast predikanten,
sen kapitlet var uppläst — ser ni, fyratio
år, det är detsamma som förti år det . . . dä ä
inte nån liten tid dä ... han var ofärdig
allt ifrån sin moders lit ... se föräldrarna
hans va sjuka å eländiga, å derför så blef
han dä mä ... fadern hade troligen varit
en fyllhund ... ack vet ni go vänner här
i Stockholm finns så många, som tjena
satan ... ja natt å dag tjena di satan (skri-
kande) ja di ligga i rännstenarne å tjena
gatan, å äro fulla med syndasår som lukta
förfårligt! ... (saktare) Mannen satt vid
den sköna tempeldörren, står det ... tem:
peldörren var skön ... ja, vänner, den var
mycket skön! (i förtrolig ton) ja, alla tem-
peldörrar ä sköna ... han bad om en
allmosa ... Du man, qvinna eller barn, ber
du nånsin vår Herre om sådant? ...nej du,
men dä skall du göra ... Du barn, du skall
be för din far! ta tag med ena handen i
Jesus å med den andra i far din och (blin-
kande) blinka så här mä ena ögat på Jesus
å mä dä andra på din far å gif dig inte,
förrän di vänder sig åt hvarandra... Å när
han blef botad, står det om mannen, så
sprang han hit å dit i templet ... Ja, ser
ni (skrattande) han blef så glad så han hoppa å
dansa rundt ikring ... Ack go vänner dä
finns nog på andra ställen än här där di
förkunnar Guds ord, men vet ni jag trifs
inte hos dåm, jag bara längtar till er, mina
bröder och systrar, när jag träffar er, då
blir jag så glad, så jag vill göra som man-
nen i texten, (gör några små piruetter med
benen) jag vill hoppa å dansa ... Ack du
ädla qvinna! hur mången natt reser du dej
inte i din bädd, på dina bara knän, å dina
röda kinder öfversköljas af salta tårar å du
ber för din man, som ligger bredvid dig å
sofver, att han ändtligen måtte varda väckt
ur sin syndasömn ... men håll på å bed
du, så vaknar han nog ... mannen i tex-
ten, han var lam i förti år, han, så hål du
vara på, så går dä nog!
Sedan predikanten i något öfver 2 tim-
mar, ömsom hviskande, ömsom gallskrikande,
sorverat sin ytterst andäktiga publik med
dylik själaspis, blef han ändtligen trött och
sade: amen.
På min fråga hvad presten hette, svara-
de min granne: det är pastor Larsson i
församlingen, våran församling. Är han
inte bra snäll att predika?4
Arma andliga fattigstuhjen!
Lefve konventikelfriheten!
P.