med hufvudet beströdt af jord och aska, till hufvudstadens portar för att med tjut mottaga schahen, men de blefvo af dennes betjening drifna tillbaka med ett regn af stenar. MBSchahen ansåg det under sådana omständigheter för rädligast att uppskjuta sitt intåg och stanna på det närbelägna lustslottet Sultanietabad. Samtidigt uppsattes ett anslag på husväggarne, att på Callerhögsta befallning och vid dödsstraff brödet skulle säljas till normalt pris. Men det fanns i hela staden icke något bröd att få, och den rasande folkmassan sönderslet plakaten och trampade på dem under förbannelser. Följande dagen lät den vyredgade schahen slå stadens vizir i bojor, binda honom vid svansen på en åsna och i den heta middagssolen släpa honom med bara fötter och hufvud genom basaren, vidare uppskära magen på öfverbagarmästaren och inspärra några andra bagare i ugnen eller afskära deras öron och näsa. Upproret stillades visserligen derigenom, men icke så den rådande nöden och sålunda kan man motse en fruktansvärd katastrof.