sjelfva hufvudstaden. Får man tro den un-
derkunniga hofpredikanten Björnström eller,
rättare sagdt, får man läsa eller höra mellan
raderna af hans riksdagspredikan, så måtte
min namne, geheimerådet von P., vara ute
och åka igen, ty ämnet tog hofpredikanten ur
konung Davids 20 psalm, som enligt bibeln
är en kostelig psalm, full med lyckönskan,
deruti fromme undersåtare bedja för sin konung
och öfverhet, då han hafver sig krig påtagit;
styrka honom i sitt för2tagande och önska
Gud ville honom bönhöra, beskydda, gifva
lycko och .seger mot fienderna. Försäkra ho-
nom att han med seger skall igenkomma, me-
dan han icke, som hans fiender, förlåter sig
på vagnar och hästar, utan på Herrans namn.
Till och med våra egna, borgerliga skarp-
skyttar slogos med hvarandra ordentligt i sön-
dags på Ladugårdsgärdet — om åtskilliga ut-
satta pris. Den tappraste bland de tappre
var, såsom bekant, en skräddare från Norr-
land, som heter Lif. Om alla svenska skräd-
dare voro så lifaktiga under gevärets handte-
rande som denne Lif, så är jag lifligt öfver-
tygad derom, att alla verldens geheimeråder
finge sätta lifvet till om det gällde. Blefve
sen alla våra skomakare lika litvade och skick-
liga skyttar som meranämnde Lif, så finge
gamla Sverige cen verkligt tryggande lifvakt,
och se det vore just litvet på en liten pinne,
det! v. P.
le Stat R ra AA RS AN ÄR SAR AL a är AT Trees TR Fa ön RE Terre