sjelfva hufvudstaden. Får man tro den underkunniga hofpredikanten Björnström eller, rättare sagdt, får man läsa eller höra mellan raderna af hans riksdagspredikan, så måtte min namne, geheimerådet von P., vara ute och åka igen, ty ämnet tog hofpredikanten ur konung Davids 20 psalm, som enligt bibeln är en kostelig psalm, full med lyckönskan, deruti fromme undersåtare bedja för sin konung och öfverhet, då han hafver sig krig påtagit; styrka honom i sitt för2tagande och önska Gud ville honom bönhöra, beskydda, gifva lycko och .seger mot fienderna. Försäkra honom att han med seger skall igenkomma, medan han icke, som hans fiender, förlåter sig på vagnar och hästar, utan på Herrans namn. Till och med våra egna, borgerliga skarpskyttar slogos med hvarandra ordentligt i söndags på Ladugårdsgärdet — om åtskilliga utsatta pris. Den tappraste bland de tappre var, såsom bekant, en skräddare från Norrland, som heter Lif. Om alla svenska skräddare voro så lifaktiga under gevärets handterande som denne Lif, så är jag lifligt öfvertygad derom, att alla verldens geheimeråder finge sätta lifvet till om det gällde. Blefve sen alla våra skomakare lika litvade och skickliga skyttar som meranämnde Lif, så finge gamla Sverige cen verkligt tryggande lifvakt, och se det vore just litvet på en liten pinne, det! v. P. le Stat R ra AA RS AN ÄR SAR AL a är AT Trees TR Fa ön RE Terre