stod han med korslagda armar och gänkt
hufvud, hvilket han dock emellanåt upp-
lyfte för att med blicken bland åhörarne
uppsöka en gammal man med grå hår, den
anklagades fader, och vid sidan af honom
en ung dam, hans syster. .
Joly, den unge advokat, som uppträdde
som Rossels försvarare, sökte visa, att öf-
vergång till väpnade insurgenter icke är
detsamma som desertering till fienden, och
att denna förbrytelse icke kunde straffas
med döden. På tillfrågan, huruvida han
hade något att tillägga, svarade Rossel:
Jag föddes i armån och tillbragte der mitt
Lf. Jag kände en bitter smärta, då jag
skildes derifrån, och det pinsammaste i min
nuvarande ställning är, att jag skall dömas
af militärer.
Rätten fann, efter 25 minuters öfverlägg-
ning, enstämmigt Rossel skyldig till alla
anklagelserna och dömde honom till döden.
Det tros dock, att straffet lindras genom
benådning. Hans egna domare voro gynn-
samt stämda met honom, men de måste na-
turligtvis hålla sig till lagen, under hvil-
kens straffbestämmelser intet hjerta klappar.