Lite kallprat i anledning af de
krigiska tiderna.
I måndags var det en riktig glädjedag, en-
kannerligen på Ladugårdslandet. De norska
skarpskyttarne hemkommn från det förfärliga
kriget i Skåne, öfverhöljda af ära och dam,
och mottogos af sina i glädjetårar badande
väninnor på ett sätt så hjertligt, att det är
nästan obeskrifligt.
Mina Pettersson tjenar hos ett gammalt pen-
sioneradt kammarråd, som bor vid Storgatan
om vintrarne och på Lidingön om sommaren.
I måndags tog Mina ut 10 rdr på sin lön och
bad sitt herrskap att få resa in till sta:n och
helsa på sin syster, som är gift med en krö-
gare vid Nytorget. Hennes begäran beviljades
och Mina gjorde den omsorgsfullaste toalett,
dervid inmängande sitt rika, blonda hår med
största delen af innehållet i kammarrådinnang
pomadburk, samt tog på sin dep nya koftan
med de hvita fransarne, som hon fatt af kam-
marrådet på sin namnsdag, och den lilla näpna
hatten. Mina reste in till staden, men gaf sin
syster tusan och gick i stället först till mam-
selln på midten, som idkar tobakshandel vid
Stora Trädgårdsgatan och köpte efter mycket
prutande — Mina är vestgötska — en bundt
gentila cigarrer för 1,50, sedan gick hon till
Antoinette W. Nording och tillhandlade sig
en flaska Eau de cologne, derefter gick hon
åstad och beställde en riktigt fin middag för
2 personer. Ändtligen kom hon till sist hem
i kammarrådets våning, der gardinerna drogos
upp och bordet i matsalen dukades festligt
och tillpyntades med sköna blomster och kran-
sar samt förseddes med vinbuteljer af flera
slag från kammarrådets vinkällare.
Mina är en mycket god och gifmild menni
ska, hon föder i smyg portvaktarmadamen
med de smulor som bli öfver på kammarrå-
dets bord, och de smulorna äro jemförelsevis
ganska betydliga. Ibland, ja rätt ofta, händer
det att, då Mina kommer hemkånkande från
torget med den öfverlastade matkorgen, hon går
in till portvaktarmadamen att hvila sig och
få höra litet nytt angående det öfriga husfol-
ket eller för att be madamen se litet i kor-
tena, ty denna är, skam till sägandes, icke så
bortkommen i Sibyllas ädla konst, och då får
alltid madamen litet med aft kalfsteken, kaffe-
bönorna, sockret och det fina bränvinet. Vis-
gerligen tycker kammarrådinnan, som är myc-
ket närsynt, att ingenting förslår i huset, men
Mina upplyser henne om att betjenten har en
alldeles förskräcklig aptit och äter och dricker
upp allt hvad han kommer öfver. Portvaktar-
madamen, som understundom känner sig när
stan rörd i anledning af så mycken välfäg-
nad och välvilja, är å sin sida glad att såsom
ersättning kunna tjena Mina som postillon
damour. I lilla kammaren inom portvaktare-
rummet ha många suckar suckats och många
eder om evig trohet svurits — på norska.
Kl. 3 e. m. bade Mina redan, tillika med
månghundra andra ladugårdslandsjungfrur,
stått och väntat vid norra bangården, då ändt-
ligen tåget kom rusande med de käcka krigs-
melangtärerna. Mina fick snart sigto på sin
käraste, den norska skarpskytten Jens, och
blef dervid så förtjust, att hennes fagra kropp
skalf som ett asplöf i nordanstorm och hen-
nes tårekälla flödade som vattubäcken efter
islossningen. Jens hade blifvit ofantligt brun,
tyckte Mina, och såg om möjligt ännu mera
Sspitsig ut än förut med sitt smärta lif och
sina vida benkläder. Visst fick Jens åtskilligt
med stryk vid Vankifva, men derefter hem-
tade han sig snart genom att dricka mjölk i
Mjölkalånga och tjusa skånejöntorna i — jag
tror det heter — Hjertsåslilla, så att någon
nöd har han icke lidit.
Under flygande fanor och klingande spel af
några smattrande trumpeter halfsprungo såsom
vanligt de raska norskarne hem till sin ka-
sern, men Mina kilade en annan väg och ställde
middagen i ordning. Jens kom snart efter,
pussade Mina, åt, drack, rökte cigarr, pussade
Mina ånyo och — somnade. Men det gamla
veskedliga kammarrådet kom också på e. m..
för att hemta en intressant roman åt sin kära
hälfc. Den hjelpsamma portyaktarmadamen in-
billade gubben, att Mina gått till sin syster
och tagit nycklarne till våningen med sig. så
att det vore omöjligt att komma in. Hvad
var att göra? — gubben måste resa ut till
Lidingön igen med oförrättadt ärende.
Förr gjorde Mina ganska ofta insättningar i
sparbanken, men 3en hon ble? bekant med
Jens, tänker hon mera på det närvarande än
på framtiden. Jens röker mycket och gerna
sigarr, men det gör olyckligtvis inte kammar
- ådet, :
Den krigiska andan måtte vara smittsam.
Knappt har fred lyckligt blifvit sluten i Skåne