Lite kallprat i anledning af de krigiska tiderna. I måndags var det en riktig glädjedag, enkannerligen på Ladugårdslandet. De norska skarpskyttarne hemkommn från det förfärliga kriget i Skåne, öfverhöljda af ära och dam, och mottogos af sina i glädjetårar badande väninnor på ett sätt så hjertligt, att det är nästan obeskrifligt. Mina Pettersson tjenar hos ett gammalt pensioneradt kammarråd, som bor vid Storgatan om vintrarne och på Lidingön om sommaren. I måndags tog Mina ut 10 rdr på sin lön och bad sitt herrskap att få resa in till sta:n och helsa på sin syster, som är gift med en krögare vid Nytorget. Hennes begäran beviljades och Mina gjorde den omsorgsfullaste toalett, dervid inmängande sitt rika, blonda hår med största delen af innehållet i kammarrådinnang pomadburk, samt tog på sin dep nya koftan med de hvita fransarne, som hon fatt af kammarrådet på sin namnsdag, och den lilla näpna hatten. Mina reste in till staden, men gaf sin syster tusan och gick i stället först till mamselln på midten, som idkar tobakshandel vid Stora Trädgårdsgatan och köpte efter mycket prutande — Mina är vestgötska — en bundt gentila cigarrer för 1,50, sedan gick hon till Antoinette W. Nording och tillhandlade sig en flaska Eau de cologne, derefter gick hon åstad och beställde en riktigt fin middag för 2 personer. Ändtligen kom hon till sist hem i kammarrådets våning, der gardinerna drogos upp och bordet i matsalen dukades festligt och tillpyntades med sköna blomster och kransar samt förseddes med vinbuteljer af flera slag från kammarrådets vinkällare. Mina är en mycket god och gifmild menni ska, hon föder i smyg portvaktarmadamen med de smulor som bli öfver på kammarrådets bord, och de smulorna äro jemförelsevis ganska betydliga. Ibland, ja rätt ofta, händer det att, då Mina kommer hemkånkande från torget med den öfverlastade matkorgen, hon går in till portvaktarmadamen att hvila sig och få höra litet nytt angående det öfriga husfolket eller för att be madamen se litet i kortena, ty denna är, skam till sägandes, icke så bortkommen i Sibyllas ädla konst, och då får alltid madamen litet med aft kalfsteken, kaffebönorna, sockret och det fina bränvinet. Visgerligen tycker kammarrådinnan, som är mycket närsynt, att ingenting förslår i huset, men Mina upplyser henne om att betjenten har en alldeles förskräcklig aptit och äter och dricker upp allt hvad han kommer öfver. Portvaktarmadamen, som understundom känner sig när stan rörd i anledning af så mycken välfägnad och välvilja, är å sin sida glad att såsom ersättning kunna tjena Mina som postillon damour. I lilla kammaren inom portvaktarerummet ha många suckar suckats och många eder om evig trohet svurits — på norska. Kl. 3 e. m. bade Mina redan, tillika med månghundra andra ladugårdslandsjungfrur, stått och väntat vid norra bangården, då ändtligen tåget kom rusande med de käcka krigsmelangtärerna. Mina fick snart sigto på sin käraste, den norska skarpskytten Jens, och blef dervid så förtjust, att hennes fagra kropp skalf som ett asplöf i nordanstorm och hennes tårekälla flödade som vattubäcken efter islossningen. Jens hade blifvit ofantligt brun, tyckte Mina, och såg om möjligt ännu mera Sspitsig ut än förut med sitt smärta lif och sina vida benkläder. Visst fick Jens åtskilligt med stryk vid Vankifva, men derefter hemtade han sig snart genom att dricka mjölk i Mjölkalånga och tjusa skånejöntorna i — jag tror det heter — Hjertsåslilla, så att någon nöd har han icke lidit. Under flygande fanor och klingande spel af några smattrande trumpeter halfsprungo såsom vanligt de raska norskarne hem till sin kasern, men Mina kilade en annan väg och ställde middagen i ordning. Jens kom snart efter, pussade Mina, åt, drack, rökte cigarr, pussade Mina ånyo och — somnade. Men det gamla veskedliga kammarrådet kom också på e. m.. för att hemta en intressant roman åt sin kära hälfc. Den hjelpsamma portyaktarmadamen inbillade gubben, att Mina gått till sin syster och tagit nycklarne till våningen med sig. så att det vore omöjligt att komma in. Hvad var att göra? — gubben måste resa ut till Lidingön igen med oförrättadt ärende. Förr gjorde Mina ganska ofta insättningar i sparbanken, men 3en hon ble? bekant med Jens, tänker hon mera på det närvarande än på framtiden. Jens röker mycket och gerna sigarr, men det gör olyckligtvis inte kammar ådet, : Den krigiska andan måtte vara smittsam. Knappt har fred lyckligt blifvit sluten i Skåne