— 8Så länge jag lefver, tillhör jag er; endast döden kan rycka mitt hjerta ifrån er. Armand Louis omfamnade henne, deras läppar möttes, och blickande upp mot den stjernbeströdda himmelen, som hvälfde sig öfver deras hufvuden, togo de Gud till vittne på beständigheten af sin kärlek. Följande dag vid middagstiden sutto Armand Louis och Renaud jemte Carquefou till häst på slottets gård. Nu skulle affärden ske. Herr de Pardaillan tryckte rörd de två unga männens händer. Baron Johan v. Werth visade sig i en elegant, ny drägt. Vid baronens värjfäste märktes en sidenrosett, hvarmed hans blottade hand lekte. Då han passerade herr de la Guerche, sade denne: — Ni fick rosetten, jag hjertat. — Ni fick hjertat, jag handen, genmälde baronen. Herr de la Guerche ansträngde sig till det yttersta, för att beherrska sin vrede, hvarpå han återtog: — Herr baron, ni hörde hvad fröken de Souvigny i går yttrade till herr de Pardaillan. Hon sade, att hon älskar mig. Jag älskar också henne högre än mitt lif. Afstå derför ädelmodigt från de anspråk ni eger på hennes hand, och intill min sista stund, så länge jag andas, skall en ädling, som aidrig svikit sitt