rer R—— SX
Från Utlandet.
Förlängningen af Thiers presidentskap
har gjort ett godt intryck öfver allt, der
sympatier för Frankrike och dess återupp-
rättade lycka på grundvalarne af inhemskt
lugn och fredliga afsigter mot utlandet fin-
nas. Makternas sändebud i Paris ha å sina
regeringars vägnar lyckönskat den åldrige
presidenten öfver den unga republiken.
Den af franska nationalförsamlingen an-
tagna lagen angående Thiers presidentskap
är af följande lydelse:
CNationalförsamlingen, tagande i öfver-
vägande nödvändigheten af att åt Frankri-
kes regering gifva den fasta form, som de
närvarande förhållandena kräfva, samt att
de offentliga myndigheterna emellan åstad-
komma nödvändig enhet genom att gifva ett
nytt prof på förtroende åt innehafvaren af
den exekutiva makten, på grund af de fram-
stående tjenster, han gjort sitt fädernesland,
och dem, han otvifvelaktigt kommer att yt-
terligare göra, beslutar:
Art. 1. Hr Thiers skall, med titel af
republikens president, utöfva de funktioner,
som uppdrogos åt honom den 17 februari 1871.
Art. 2. Hr Thiers makt skall hafva samma
varaktighet som nationalförsamlingens.
Art. 3. Republikens president skall vara
ansvarig för alla sina utfärdade påbud, kon-
trasignerade af någon af ministrarne, och
presidenten eger rätt att i nationalförsam-
lingen begära ordet, då han så anser vara
af behofvet påkalladt. — Ministrarne skola
likaledes vara ansvariga och skyldiga att
inför nationalförsamlingen afgifvaräkenskap.
Som man af ofvanstående lag finner, är
nu republiken i Frankrike ett lagligt fak-
tum och Thiers såsom republikens president
utrustad med en ganska vidsträckt regent-
makt. En gammal vän till Thiers påminde
honom — berättar en utländsk tidning —
nyligen om hans gamla ryktbara ordspråk:
le Roi regne et ne gouverne pas (fCko-
nungen regerat men styr icke) och frågade,
om det icke vore oförenligt med denna grund-
sats, att hr Thiers såsom statschef 4styrt
så mycket com han gör på sitt personliga
ansvar och genom sitt uppträdande på na-
tionalförsamlingens talarestol. Visst icke,
svarade Thiers lifligt, tnationalförsamlingen
är nu konung, och så länge jag är den kun-
gens minister, skall jag visst icke tillåta
honom att styra.t
Glais-Bizoin, den bekante f. d. ledamoten
af nationalregeringen, har tillsändt Gam-
betta en skrifvelse, hvari ban uppmanar
denne att kraftigare än hitintills tillrätta-
visa dem, som oaflåtligt angripa och ned-
svärta september-revolutionen och dess män.
Glais Bizoin begär, att Gambetta skall före-
lägga nationalförsamlingen den fråga, om
september-revolutionen var berättigad eller
icke. Blir svaret ja, så måste majoritetens
medlemmar upphöra att angripa mnational-
försvars-regeringen ; blir svaret nej, böra de
upphöra att sitta i en på olaglig grund vald
församling och lemna rum åt det störtade
kejsardömats representanter. .Glais-Bizoin
sjelf uttalar den åsigt, att statshvälfningen
af den 4 september var den fredligaste och
ärorikaste Europa bevittnat.
Det är naturligt, att de epokgörande hän-
delser, som under det senaste året timat i
Frankrike, framkallat en hel historisk litte-
ratur. Som bekant, ha generalerna Faid-
a
