hast, och Carquefou fick i uppdrag att sälja de hästar, som herr de la Guerche nyss hade köpt. i sitt hjertas innersta var Renaud harmsen öfver att han ej kunde få betala sin skuld till Matheus Orlscopp, men han tröstade sig med tanken på att han under den långa sjöresan säkert skulle komma i tillfälle att inverka på Abraham Cabeliaus. religiösa åsigter, och han hoppades att det skulle lyckas honom att omvända denne till den enda saliggörande tron. — Det vore stor synd, om en så god själ måste råka i satans klor, sade han. . Carquefou svor vid alia gudar att han efter sin ankomst till Sverige skulle för framtiden afhålla sig från alla resor. Hans erfarenhet hade lärt honom, att det fanns alltför mycket folk af samma kaliber som don Gaspard, kapten Jakobus och Matheus Orlscopp på de stora stråkvägarne. Dominique gaf sitt bifall tillkänna genom att tiga. Innan solen gick upp, lemnade man värdshuset och sökte på en så kort väg som möjligt komma ned till Scheldeflodens strand. Carquefou, som gjorde ett flitigt bruk af såväl sina ögon som sina öron, kände sig ej riktigt lugn, emedan ljudet af steg hördes på något afstånd framför dem. — Ah! det är någon full sjöman som bever sig ned till hamnen, sade Renatid. Vy 4