hast, och Carquefou fick i uppdrag att sälja
de hästar, som herr de la Guerche nyss hade
köpt.
i sitt hjertas innersta var Renaud harmsen
öfver att han ej kunde få betala sin skuld
till Matheus Orlscopp, men han tröstade sig
med tanken på att han under den långa sjö-
resan säkert skulle komma i tillfälle att in-
verka på Abraham Cabeliaus. religiösa åsigter,
och han hoppades att det skulle lyckas honom
att omvända denne till den enda saliggörande
tron.
— Det vore stor synd, om en så god själ
måste råka i satans klor, sade han. .
Carquefou svor vid alia gudar att han efter
sin ankomst till Sverige skulle för framtiden
afhålla sig från alla resor. Hans erfarenhet
hade lärt honom, att det fanns alltför mycket
folk af samma kaliber som don Gaspard, kap-
ten Jakobus och Matheus Orlscopp på de stora
stråkvägarne.
Dominique gaf sitt bifall tillkänna genom
att tiga.
Innan solen gick upp, lemnade man värds-
huset och sökte på en så kort väg som möj-
ligt komma ned till Scheldeflodens strand.
Carquefou, som gjorde ett flitigt bruk af såväl
sina ögon som sina öron, kände sig ej riktigt
lugn, emedan ljudet af steg hördes på något
afstånd framför dem.
— Ah! det är någon full sjöman som be-
ver sig ned till hamnen, sade Renatid.
Vy
4