—— HE
jag ej heller ha Inez hos mig. Men dig för-
står jag och dig har jag tillit till och dig äl-
skar jag — ja, till dig vågar jag säga, som
den förste mannen sade, då hans själ tröttnat
vid stjernornas skönhet och naturens omvex-
lande fägring, och han till sist fick se qvin-
nan: SDenna gång är det ändtligen ben af
mina ben och kött af mitt kött.
Nanna lade sin arm kring Uffes hals och
blickade in i hans mörkblå ögon. Han tryckte
en kyss på hennes läppar.
Derpå reste de sig upp och gingo in till
den gamle jägmästaren och hans hustru.
——AL—