— Ja, går den ypperliga stämningen bort
på 24 timmar, svarade general Krogh, så vill
jag inte ge mycket för den. Nej, mine herrar,
låtom oss komma ihåg att denna batalj efter
all sannolikhet blir den sista; en tre-årig strid
skall ändtligen afgöras på Isteds hedar. Ett
stort ansvar inför Gud och det danska folket
hvilar på oss, må vi då ej handla lättsinnigt.
Se här, hvilken utmärkt ställning fienden har,
öfverallt är han skyddad af sjöar och andra
vatten, det är nästan som disponerade han en
storartad fästning, ni må vara öfvyertygade om
att det kommer att kosta oss ganska mycket
arbete och blod att drifva honom derurt.
General Kroghs mening gick igenom, och
det beslöts att man den följande dagen skulle
framrycka ett par mil samt först dagen derpå,
när man hade fullkomligt friska krafter, våga
en batalj.
— De oförskämda spetsbofvarne ha verk-
ligen valt en utomordentligt fördelaktig posi-
tien, yttrade general Schleppegrell, i det han
pekade med fingret på kartan; se här, vi skols
stå på de nakna hedarne, medan de stå uppe
på skogsbackarne, skyddade af träden, hvari-
från de med den allra största lätthet kunna
skjuta ned oss — och så ha de kanaljerna
till på köpet Isted-sjön och Lang-sjön framför
sig som två stora fästningsgrafvar.
— Och de delar af deras position, som na-
turen icke har befästat, ha de i stället sjelfva
befästat, fortsatte general Krogh. Jag har