Jer någon annan generation under den nyare
historien. Inbillningen är slagen med bestört-
ning genom de minga uppskakande händel-
serna, som öfverträffat allt, hvarpå historien
eller politisk beräkning kan förbereda menni-
skorna. Dramat har varit lika omvexlande som
stort. De största bataljer, de största beläg-
ringar, de största kapitulationer i senare tider
hafva stått i samband med störtandet af ett
kejsardöme och grundläggandet af ett annat;
och som epilog kom en af de sällsammaste
och mest vidunderliga tilldragelser, som någon-
sin kan inträffa i en nations politiska lif —
kommunupproret i Paris. Men detta är dock
icke allt. För att icke förbigå någon af årets
händelser böra vi äfven nämna den legitime
franske konungens framträdande och hans ne-
derlag samt maktens anförtroende åt en ål-
drig statsman, som för ordet i en regering,
hvilken sjelf erkänner sig vara provisorisk,
den märkvärdiga framgången af lånet, utveck-
landet af Frarkrikes outtömliga resurser och
oförminskade lefnadsmod, jemte den snara ut-
sigten till förnyad välmåga och makt.
Nationerna kunna öfverlefva slika olycks-
händelser, men menniskorna och deras anse-
ende sopas bort deraf för alltid. För endast
ett år sedan var Emile Ollivier Frankrikes
mest framstående statsman och hertigen af
Gramonts yttranden utöfvade inflytande på
Europas öden. De hafva nu trädt tillbaka
till historiens bakgrund och tillhöra fullt ut
lika myeket det förflutna som om de hade
bugat sig i Versailles gallerier innan man
ännu i Frankrike hade något begrepp om hvad
revolutioner ville säga, En öfversvämning upp:
hof sig öfver dem i deras hjertas lätthet
och sopade bort en verld och en ras, som
aldrig åter kan komma sig upp. Allt är borta.
Hvar är den lagstiftande kår, som i dag för
ett år sedan sammanträdde för att mottaga
underrättelsen om krigsförklaringen? Hvar är
ministerrådet, hvar är Benedetti, hvars före-
gifna skymf påskyndade krigets utbrott, och
som var den främste diplomaten i Europa,
tills Bismarck krossade honom med hans glömda
fördrag rörande Belgien? Imperialisterna ha
blifvit sopade bort från det politiska lifvet så-
som intet parti före dem, icke ens i Frank-
rike. Ett politiskt system och en samhälls-
ordning har på en gång blifvit till intet.
Senaten höll icke något ordentligt samman-
träde efter kejsarens minnesvärda rapport;
lagstiftande kåren kände sig sjelf dömd och
underkastade sig utan motstånd statskuppen
af den 4 september; ministrarne hade tallit
tre veckor förut, och deras chef hade tyst
försvunnit i landsflykt, under det kejsarinnan
och Palikao drefvo kejsaren till hans under-
gång. HSlutligen kom äfven ordningen till Pa-
likao, och domen var fullbordad.