Uffe lät bataljonen formera kompani-kolon-
ner och kommenderade framåt! Detta be-
höfde han icke säga två gånger, ty soldaterna
hade blifvit så upphetsade under det lång-
variga stillaståendet att de framryckte med
hejdlös ifver. Man styrdo kurs direkte på
den stora Treldeskansen, den värsta af alla
skansarne. Här mottogos de med en störtskur
af kartescher och granater, så att de måste
vika tillbaka. Två gånger upprepades anfallet,
och två gånger blef det tillbakaslaget, hela
leder medskötos. De danska kanonerna bör-
jade nu spela, och så företog man sig att för
tredje gången sökd taga skansen med storm.
Denna sista stormning skedde med en sådan
våldsamhet att ingen riktigt visste, huru det
kunde bära af så fort för honom, om han gick,
spreng eller flög, Uffe befann sig på: botten
af en löpgraf, klättrade upp till randen af
desamma, hoppade sedan öfver ett bröstvärn,
hade då framför sig en rad skanspålar och
fattade tag i en påle med ena harden, men
huru Han kom öfver detta stängsel, om han
klättrade, lyftades eller kastades öfver det-
samma, det visste han icke. Hufvudsaken
var att han kom deröfver,störtades till mar-
ken, kände sin hals omfattas och klämmas af
ett par fasta händer, hörde vidare Sören Lunde-
gaeard ropa i raseri och förlorade derpå med-
vetandet. j
Så snart han återvunnit sansen, märkte han
att något tungt låg öfver honom. Han vältade