Det försäkras ofta af krigspartiets orga-
ner här i landet, att alla stater rusta af
all makt, och isynnerhet de stater, hvilka
ligga inom området för Preussens ramar,
hvilket exempel bör vara talande för oss
här i Sverige. Flera gånger har åberopats
Holland ; det påstås och tros af våra insupna
skandinaver att det landet är hotadt med
att blifva uppslukadt och således med samma
öde, som geheimerådet P.4 i sin nattsäck
lärer medfört åt Sverige. Jemte denna lik-
het, som krigspartiet förmenar vara till fin-
nandes mellan Sverige och Holland, existe-
rar en annan likhet som icke är imaginär,
utan fullkomligt reel. Vi mena den att det
demokratiska partiet i båda staterna anser
öfverdrifna röstningar alldeles onödiga och
opåkallade och motsätter sig regeringens an-
språk i detta hänseende. Huru härmed för
hållit sig i Sverige känna våra läsare väl.
Oppositionen har icke blindt antagit rege-
ringens härombildningsförslag, uten derför
bestämt ett vilkor; deremot har den gått
vida längre i frikostighet med anslag än de
holländske liberale, oaktadt förhållandet väl
bort vara motsatt, onär Iloiland ju ligger
mycket närmare till och be sqvämare för det
der lejongapet, för hyilket man hy ser en så
panisk förskräckelse, än Svcrigo gör.
Vi skola redogöra för huru det gått i
Holland med de militära anslagen.
När riksdagen var öppnad, bragtes inom
densamma på tal åtskilliga vigtiga inrikes
frågor, men konseljpresidenten Thorbecke
vägrade inlåta sig på dem och framhöll cen-
dast nödvändigheten ätt skapa ett starkt
försvar. När det kom till diskussion öfver
statsbudgeten i dess helhet, fordrade dere-
mot det liberala partiet i kömmaren genom
gin ledare, hr van de Putte, att de nu ut-
gående anslagen till armån skulle nedsättas
till deras förra belopp, i hvilket fall de li-
berale skulle i,öfrigt understödja ministeren.
Detta förslag till förlikning antogs ej af
konseljpresidenten.
När den delen af budgeten, som innefat-
tar anslagen till armån, diskuterades, var
oppositionens förenämnde ledare icke till-
städes, hvilket gaf anledning misstänka att
han underhand träffat några särskilda öfver-
enskommelser med ministern ; men ministåren
angreps i stället af flera mådlentmar af ven-
stern på sådant sätt, att det blef tydligt att
detta parti icke hade ändrat sin mening.
Krigsministern Engelvart uthärdade med
orubbligt lugn de angripandes eld och till
sluv gaf han dem den förklaringen, att kam-
måren ej eger rätt att blanda sig i enskild-
heterna af försvarsväsendet och att konun-
gen kan organisera armön huru han beha-
gar. Detta framkallade en sådan storm, att
han måste medgifva att han talat blott i
sitt eget, ej i regeringens namn. Emellertid,
när det kom till omröstning öfver försvars-
budgeten, blef den till dess högre belopp
antagen, men blott med 41 röster mot 27.
Det var det liberala partiet som hade vo-
terat mot, de konservative som röstat för
on stor -försvarsbudget—--alldeles-som hos
oss. Likaså var det i Englandide konserva-
tive, som. tvungo regerirfgen att begära höga
anslag, och omde liberale deltogo i dessa ;i
utgifters beviljande, så var dot blott för att I
uppehålla den liberala ministeren. I
Och de liberale framtidsmännen, som el-
jest i allmänhet få rätt på längden, skulle,
det vara de som nu misstaga pig?
