hårda omdömen befrämjas inte särdeles vän-
skapen oss emellan.
— Jag anser tvärtom, att vänskapen bygges
på den bästa grunden, om vi få säga hvar-
andra sanningen.
Uffe kunde icke neka, att det låg mycken
sanning i Björns omdömen om danskarne, men
han tyckte icke om det sitt, hvarpå han ut-
talade dem.
— Sådan är vår vana deruppe i Norge,
svarade Björn.
En liten uppmuntran hade man dock dn
13 april, då tvänne sachsiska kanoner blefvo
eröfrade. Men man kunde icke draga någon
egentlig nytta af segern, ty tyskarne stodo
alltför nära sundet och deras ställning, sedan
man skänkt dem Dybbölberget, var alltför
stark, för att de skulle kunna trängas tillbaka.
De olyckliga följderna af vapenhvilans för-
längning med åtta dagar visade sig nu, ty
tyskarne hade som vanligt icke brytt sig om
denna förlängning, rikstrupperna hade ryckt
in i Slesvig och förenat sig med upprorshären,
utan att danskarne, som ansågo sig bundna
af öfverenskommelserna rörande vapenstille-
ståndet, hade kunnat hindra det. Den dan-
ska styrkan på Als var alltför liten för att
kunna gå anfallsvis tillväga, den måste in-
skränka sig till att cndast försvara bro-
hufvudet och Als.
För Uffe var denna overksamhet dubbelt
pinsam i följd af de sorger, som tryckte honom,