jag nu befinner mig, kan jag ej skrifva till
honom. Helsa pappa och faster Malena. Gud
välsigno dig för all din trofasta moderskärlek!
. Din egen ömme son
Ujfe.
Det går bakut, Uffe.
Under det äfventyrliga lif, Uffe hade fört
på sednare tiden, lika fullt af yttre som inre
strider, hade det lyckats honom temligen väl
att göra sig till herre öfver sin olyckliga kär-
lek, och det var blott i enstaka ögonblick
minnena gjorde sig gällande på ett mera smärt-
samt sätt. Men det plötsliga budskapet om
Inez död kastade honom med ens tillbaka i
de gamla, dystra tankarnes mörker, och ehuru
den första häftiga smärtan snart gick öfver,
lemnade den dock qvar en andlig slöhet, icke
olik den, hvari han befann sig under de sista
dagarne af sin vistelse i Köpenhamn, innan
han ännu hade fått den lyckliga iden att gå
med i kriget.
Lifvet hade för honom förlorat hela sin guld-
glans, som han skref till sin mor; han dugde
väl för sitt yrke, men han fann intet nöje
deri. Tung och mörk fill sinnes vandrade han
omkring, ordkarg och otillgänglig för sina
vänner, som icke kunde begripa hvad som
fattades honom,
För öfrigt voro Uffes vänner icke heller