Våra folkmöten.
Malmö Snällpost yttrar, efter en något ten-
dentiös l redogörelse för förhandlingarne vid
det nyligen hållna folkmötet vid Katrineholm,
följande:
Vi skulle icke hafva så mycket sysselsatt oss
härmed, om ej vi voro lifligt öfvertygade derom,
att dessa folkmöten å ena sidan kunde betyda så
mycket och å den andra verkligen betyda så litet
— och hvarföre? Jo, derföre, att de vigtigaste, i
hela nationens odlingslif mest ingripande frågor
sammanföras på ett program till ett par timmars
möte mellan samhällsindivider, hvilka till största
delen icke hafva ännu nög politisk insigt och upp-
fostran att yttra sig öfver Knappt en enda. Och
dock fattas af dem Peslut och de vigtigaste saker
afgöras i teori, innan man ännu ens kan påstå att
en diskussion till begreppens klarnande är börjad.
Men mötet har ju dermed, likgodt hur, kommit
till ett resultat, det har med myndig statsmans-
blick uttalat sig decideradt för den eller den rikt-
ningen af nationens lif och de män, som hafva
frabragt detta öppna tillkännagifvande af prin-
ciper, d. v. s. de egentliga ledarne, kunna ju med
lugnt samvete förkunna de fattade besluten såsom
resultater af en vacker diskussion inom en storar-
tad folkkrets, om det ock skulle varit lika möjligt
för just samma personer att förkunna just dessa
samma beslut före mötets hållande. Så upp-
fostras emellertid folket, menar man. Långt der-
ifrån. Det torde nog böra upprepas mera än en
fång, att det finnes ingenting farligare än den half-
bildning, som inbillar sig sje:f och söker intala
andra, att den är den fullkomligasto vishet. Vi
hafva här hos oss i Skäne haft talrika exempel på
dylika möten och dylika mötesledare, och somliga
af dessa senare hafva hunnit till den höga tanken om
sig sjelfva, att de ickeRskulle det ringaste tveka, ens
om konungen en dag skulle öfverraska dem med
att kalla dem till sitt rådsbord. Sådana äro de
allra lämpligaste att hålla folkmöten, ätminstone i
sin egen tanke, och att der framkalla de vackraste,
mest ståtliga beslut. Men svenska folket sjelf ta-
ger dock ringa del deri och besluten taga sig onek-
ligen bäst ul på papperet och hafva van ligen in-
gen amnan verkan. r
Ofvanstående utgjutelse är ett nytt bevis på
huru svårt man på vissa håll har att förstå
sin tid och dess allra tydligaste lifsyttringar,
så snart dessa gå på sidan om de gamla hjul-
spåren eller arbeta på att bryta nya vägar. Man
kan dock icke vara villrådig om, hvärför det
är så svårt att förstå det symptom af vaknan-
de; som uppenbarar sig i våra folkmöten. Det
är förmyndarens misshumör öfver myndlin-
gens längtan att komma till myndig ålder, sova
deri röjer sig; det är den skrumpna trilsk-
heten hos det gamla, som går, mot det
unga, som växer till.
Hvad man såsom särskildt lämpligt för hån
och tadel framhåller hos folkmötena är den
okunnighet, som der ofta uppenbarar sig; hvad
mean dernäst är avgelägen om, är att stämpla
tillställarne af dessa möten såsom personer,
hvilka man har rätt att misstänka för, snart
sagdt, hvad som helst. I båda fallen förfar
man icke blott orättvist, utan äfven. oklokt.
Då Snällposten och de med den liktänkande
påstå att det icke är genom folkmöten man
uppfostrar folket, så kan man ha rätt att fråga
tillbaka: på hvad sätt vilja dessa att folket
skall. uppfostras och den nu rådande okunnig-
heten ersättas af vetande? — Hvarför hälla de
sig gömda, alla dessa storheter, som tro: sig
ensamma ega den högre kunskapens skatter,
i stället för att framträda vid dessa folkmöten
och från sitt rika bord kasta- några smulor åt
hundarne? Det vore, tyckes det oss, en bättre
taktik och vida mera i öfverensstämmelse med
deras bildning än att efteråt stiga fram och
gifva luft åt sitt dåliga humör, -Framförsallt
vore det mera fosterländskt och mera tack-
samt mot det samhälle, genom hvars medver-
kan de ensamt eller hufvudsakligen endast, kun-
nat-samla-de-kunskapens.guldkorn, öfver hbyilka.
de yfvas. Det vore öfver hufvnd taget ej an
nat än att betala en skuld, ty hittills ha hos
oss de okunniga klasserna mera bidragit till
de s. k. bildades kunskaper än tvärtom.
Man behöfver blott, för att komma på det
klara med den säken, göra en liten jemförelse
mellan :elementarskolans och folkskolans hi-
Storia i: Sverige... En sådan jemförelse kan
vara lärorik nog, äfven för de. lärde. Den bör