af samma order; den trängde framåt; gene-
ral Björnstjerna lät sitt kavalleri rycka an
mot andra gardets begge flyglar; och den
bataljon upplänningar som hållit landsvägen
besatt, med kedjor uppåt skogen på Farsta-
positionens högra fygel, auryckte för att
taga andra gardet i ryggen. Det var ett
spännande ögonblick. I följd af det från
högste befälhafvaren kommenderade uppe-
hållet skulle Svea garde, som utgjorde an-
dra linien, ej ha hunnit fram till under-
stöd. Vårt andra garde skulle ha blifvit
upprifvet, förstördt, helst kåren A. (fienden)
var mycket underlägsen i kavalleri och ar-
tilleri Men nu hejda sig äfven upplän-
ningarne och hästgardet i sitt anlopp; de
ha fått sin order, äfven de. Affären aflö-
per lyckligt, utom för en hästga dist (en
hornist, tror jag), hvars häst stupade om-
kull med honom när sqvadronen red öfver
dike efter dike och som, med foten fast i.
stigbygeln, släpade med öfver teg efter teg,
dock utan att blifva allvarsammare skadad,
tack vare lerans löshet.
Fienden ansågs ha misslyckats i sitt för-
sök att framtränga längre och förblef i den
intagna positionen uti skogsbacken bortom
Farsta. Derifrån utsände den hela dagen
starka patruller för att oroa försvararne
och taga reda på deras ställning.
Under lördagsnatten började ett starkt
regn som fortfor till söndagseftermiddagen,
åter begynte på söndagsnatten och fortfor
till kl. 7 på måndagsmorgonen. Ehuru reg-
net ingen gång var på långt när så starkt
som jag hör att det tidtals varit i Stock-
holm, hade det likväl mer än tillräcklig
kraft till att för den återstående tiden göra
filtlifvet obehagligt. Ingen sång ljöd, in-
gen musik hördes, åtminstone i gardesaf-
delningens läger; att koka, äta och vid de
ständiga eldarne torka sina genomyvåta klä-
der var karlarnes enda sysselsättning mel-
lan vaktgöringen och patrulleringarne.
Tidigt på morgonen kommo skarpskyt-
tarne genomblöta från Stockholm. De lan-
dade vid Håknäs brygga och deltogo efter
ett par timmar i den starka rekognosce-
ringsaffären mot den försvarande styrkans:
position. Försvararne hade försvunnit från
Farsta. Man hade rekognoscerat deras ställ-
ning med: blänkare och patruller, men nu
ville man förmå dem att utveckla hela sin
styrka. Man framryckte med skarpskyt-
tarne på högra flygeln och Svea garde på
den venstra. Bortom Farsta rinner en nu
af regnet starkt uppsvälld å genom. en djup
ravin tvärsöfver landsvägen, Här mötte
skarpskyttarne motstånd af norska gardes-
kompaniet och en fördelning af upplännin-
garne samt måste vika. (Efter någon rast
vid Farsta återvände de till Stockholm.
Man hade i sörmlänningarnes läger beredt
sig på nöjet att få fraternisera med dem,
men blef besviken i sina förhoppningar.)
Svea gardet och en afdelning af andra gar-
det mötte vid Berga egendom en så öfver-
lägsen styrka att äfven de måste vika och
återgå till sin förra position. Härmed slu-
tades den dagens rörelser till lands.
På aftonen vid pass kl. 5 företog den
fentliga fottan ett angrepp mot Braridal-
sund. Rangerade på linie, besköto de sex
kanonångsluparne såväl Brandalsunds skans
som de nedanför densamma ankrade pansar-
båtarne Garmer och Sköld samt kanonång-
slupen Svensksund. Pansarbåtarnes 9-tums-
kanoner med 36 skålpunds krutladdning
talade sitt väldiga språk, interfolieradt med
mindre starka interjektioner från Svensk-
sund och från de på Skansen uppförda 4
fäl canonerna. Minor voro utlagda för att
indra den fientliga flottans framträngande
och mot kl. 6 såg man en verklig mina
j springa utanför Jerna-udde, kastande en
Väldig vattenmäassa högt upp i luften. Flot-
tan avancerade ändock till cirka 4,000 al-
nars distans, men nu måtte den ha funnit
elden för het, ty den stäfvade inåt Farsta-
viken, förmodligen för att der vara skyd-
dad mot Garmers och Skölds eld, medan
den sjelf skulle kunna beskjuta Skansen och