mV
Den 18 september stod hären uppställd på
Leerbeckmark en mil från Veile. När man
såg den der på den stora vidsträckta slätten,
tog den sig ut som en helt liten skara folk,
och man hade svårt för ätt tänka sig att denna
lilla hop hade varit ett bålverk för Danmark
i ett halft år mot de talrika fiendtliga här-
massorna; men Gud hade lagt styrka i armen
och kraft i svärdet, och ännu var hvarken ar-
men uttröttad eller svärdet förslöadt.
I långa snörräta leder stodo soldaterna upp-
ställda, dannebrogen svajade gladt i den blå,
klara luften, och bajonetter och hjelmar blänkte
i solskenet, ty septembersolen strålade från
sin flammande kungastol på den mörkblå him-
melens En timme eller två väntade man; då
lepp hastigt ett sakta mummel genom lederna:
nu kommer han! nu kommer han!4
Ett ljudligt hurra skallade från ena ändan
af linien och gick hastigt vidare i den mån
konungen red fram. En ståtlig skimmel bar
honom ; det nobla djuret kråmade sig och fram-
skred med stolta steg, likasom visste det att
det bar en kunglig ryttare.
Omedelbart efter konungen följde en talrik
svit af generaler och officerare i lysande uni-
former. Kungen red långsamt, öfverallt, der
han visade sig, höjdes de lifligaste hurrarop —
man kunde väl höra på sjelfva tonen att de
icke voro betalda. Då kungen passerat hela
linien, lät han hästen vända och stanna; nu
defilerade soldaterna förbi honom, den ena