dagar, men Uffe hade tjenstgöring den följande
dagen och måste derför begifva sig utaf.
p — Ni kommer väl och helsar på oss en
annan gång, när ni har ledigt? sade Viggos
mor. Men ack! för er kan det ju inte vara
något nöje att komma hit, der ni bara möter
suckar och gråt; deremot har det för oss varit
en stor tröst att ni kom. Tack, för det ni
inte glömde oss!
— Ja, tack skall ni ba för det ni uppsökte
oss, sade jägmästaren. Hade Viggo varit här,
så skulle ni ha fått se på annat, då hade här
rådt jubel och glädje i stället för sorg och
bedröfvelse. Nu är det verkligen föga bevändt
med oss. Men — herren gaf, och herren tog,
välsignadt vare herrens namn!
Nanna gaf Uffe vid afskedet en frisk
blomma.
— Den här har jag plockat af en törnros-
buske, som Viggo planterade för jemnt två år
gedan. I vintras talade han ofta om huru
vackra blommor busken skulle komma . att
bära, och huru mycket han längtade efter att
få se och fröjdas åt dessa. Nu. står busken
i fullaste flor, men Viggo ser den inte. Dock,
han har kanske mycket vackrare rosor att
glädja sig åt der han nu är... Och så skulle
jag helsa er från Sigrid och tacka er oänd-
ligt mycket för det ni kom och för det ni har
tagit vara på hennes ring. Hon ber er ur-
säkta, att hon ej kan säga er farväl, ty hon
mår så illa i dag. ,