hade, under gåendet genom en af vallens tjoeka plankor tagit en sned riktning, återstudsat mot en hård qvist i ett af vallens timmer och derefter råkat direkte uti den förvånade markös rens under myggfångsten öppnade hand. Den påfiiga ofelbarbeten — en god affär för bokbindare. Dennya påfliga ofelbarheten — skrifves i en tysk tidning — gifver i biskopsdömet Minster åt bokbindare ganska betydligt med arbete. Der är nemligen införd den gamla Owerwegska katekesen, hvilken sidan 96 på frågan 349: Böra vi också tro, att påfven är ofelbar? lägger i de oskyldiga barnens mun detta kätterska svar: Nej, det är ingen trosartikel. Nu skall det förargliga bladet uttagas ur alla förhandenvarande exemplar af denna katekes, approberad som den är at flera biskopar, och ett nytt blad med bokbiadarens tillhjelp isättas, hvilket med ett kort och tvärsäkert jal besvarar nämda 349:de fråga. Det är fråga om — tillägger tideingen — huruvida det fin nes bokbindare neg i biskopsdömet för att någorlunda snart. återställa trosenheten.