fn nn sr ss EN SR ES Vid den glada middag medelst hvilken andra kammarens ledamöter ådagalade att, huru skilda till tänkesätten i öfrigt, de alla voro lika belåtna med sin talman, lät denne dem förstå att han icke ännu en gång ämnade låta dem hålla sina tal under hans ledning. Andra pligter kallade honom. Erkestiftets herdar och får borde icke lemnas åsido för vaktandet af de från alla rikets stift utsedde elektoralfåren. Det timliga måste vika för det eviga. Talmannen, blifven erkebiskop, fann sitt samvete ej tillfredsstäldt af att läsa lagen för riksdagstalare som utsväfvade i nattliga stunder; hans nya embete kallade honom att sent och bittida föra trons kors mot otrons hjeltar. Icke tänkte väl hr erkebiskopen-talmannen den middagen på att de statsskutans styrmän, eom hafva till lösen: man måste passa på medan vinden blåser, skulle så tillämpa denna regel, som de genom trontalet förkunnat sig ämna göra, nemligen till att sammankalla riksdagen i otid, eller till en urtima riksdag och hvilken riksdag lärer skola samlas i slutet af augusti månad, såvida inga oförutsedda hinder inträffa, 1. ex. att vårt krigsparti med Han selv och Aftonbladets trumpetblåsare i spetsen drager i härnad för att taga hämnd; eller att Stockholms stadsfullmäktige konstituera sig till kommunt och jaga regeringen på flykten, när en gång hr Bergström-Thiers vägrar sanktion ä den förväntade garantien för lånet till bergslagsbanan; eller att, slutligen, ingen talman kan anskaffas till andra kammaren. Det sist anförda hindret är nu, eller var för några dagar sedan, det som såg mest hotande ut. Erkebiskopen, fastän hans yttrande på våren troligen endast afsåg nästa vinters eventualitet, lärer icke hysa benägenhet för att utbyta sitt sommarnöje på bispsätet i Upsala mot den till och med for den raske fyren från Wenersborg alltför qvafva kammarluften i riksdagshuset, och hr Arvid Posse, som man erbjudit talmansklubban, lär ha tvekat att mottaga den. Har han 1 de sista dagarne, hvarunder han varit på besök ij Stockholm, låtit öfvertala sig att rädda regeringen ur en förlägenhet, dei hennes stora benägenhet att fästa afseende på samhällsställning — och hennes välgrundade föreställning att andra kammarens intelligensparti gör detsamma försätter henne? Vi känna det icke. Ären sådan eftergift af hr Posse sannolik, är det troligt att han velat nedstiga från anförareskapet för den mäktigaste delen af landets representation till platsen som konungamaktens expeditionschef i en af representationens fördelningar? Vi skola icke uttala oss derom, det vore att inlåta sig på alltför osäkra gissningars fält. När man har framför sig en konseqvent karakter, verkande för ett tydligt framträdande mål och endast för detta mål, då kan med temlig visshet förutsägas huru han kommer att handla i hvarje fall af någon större betydenhet; men sedan hr Arvid Posse — ledaren för det parti sem vill en billig och praktisk statsförvaltning, således inga onyttiga statsutgifber — förrådde att den stora flottans och den lilla blekingska stadens målsmäns intresse kunnat förleda honom till ett så kolossalt afsteg från hushållarepartiets program, som att tala och rösta för att 334 million skulle anslås till ett förment värn för de 300 ert sn AA tå MR. RR KL JR VR KT Rs VS KRT RR ÄR NR ST a