fn nn sr ss EN SR ES
Vid den glada middag medelst hvilken an-
dra kammarens ledamöter ådagalade att, hu-
ru skilda till tänkesätten i öfrigt, de alla
voro lika belåtna med sin talman, lät denne
dem förstå att han icke ännu en gång äm-
nade låta dem hålla sina tal under hans led-
ning. Andra pligter kallade honom. Erkestif-
tets herdar och får borde icke lemnas åsido
för vaktandet af de från alla rikets stift
utsedde elektoralfåren. Det timliga måste
vika för det eviga. Talmannen, blifven
erkebiskop, fann sitt samvete ej tillfredsstäldt
af att läsa lagen för riksdagstalare som ut-
sväfvade i nattliga stunder; hans nya em-
bete kallade honom att sent och bittida föra
trons kors mot otrons hjeltar.
Icke tänkte väl hr erkebiskopen-talman-
nen den middagen på att de statsskutans
styrmän, eom hafva till lösen: man måste
passa på medan vinden blåser, skulle så
tillämpa denna regel, som de genom tronta-
let förkunnat sig ämna göra, nemligen till
att sammankalla riksdagen i otid, eller till
en urtima riksdag och hvilken riksdag lärer
skola samlas i slutet af augusti månad, så-
vida inga oförutsedda hinder inträffa, 1. ex.
att vårt krigsparti med Han selv och Af-
tonbladets trumpetblåsare i spetsen drager i
härnad för att taga hämnd; eller att Stock-
holms stadsfullmäktige konstituera sig till
kommunt och jaga regeringen på flykten,
när en gång hr Bergström-Thiers vägrar
sanktion ä den förväntade garantien för lå-
net till bergslagsbanan; eller att, slutligen,
ingen talman kan anskaffas till andra kam-
maren.
Det sist anförda hindret är nu, eller var
för några dagar sedan, det som såg mest
hotande ut. Erkebiskopen, fastän hans ytt-
rande på våren troligen endast afsåg nästa
vinters eventualitet, lärer icke hysa benä-
genhet för att utbyta sitt sommarnöje på
bispsätet i Upsala mot den till och med for
den raske fyren från Wenersborg alltför
qvafva kammarluften i riksdagshuset, och
hr Arvid Posse, som man erbjudit talmans-
klubban, lär ha tvekat att mottaga den.
Har han 1 de sista dagarne, hvarunder
han varit på besök ij Stockholm, låtit öfver-
tala sig att rädda regeringen ur en förlä-
genhet, dei hennes stora benägenhet att
fästa afseende på samhällsställning — och
hennes välgrundade föreställning att andra
kammarens intelligensparti gör detsamma
försätter henne? Vi känna det icke. Ären
sådan eftergift af hr Posse sannolik, är det
troligt att han velat nedstiga från anförare-
skapet för den mäktigaste delen af landets
representation till platsen som konungamak-
tens expeditionschef i en af representatio-
nens fördelningar? Vi skola icke uttala oss
derom, det vore att inlåta sig på alltför
osäkra gissningars fält. När man har fram-
för sig en konseqvent karakter, verkande
för ett tydligt framträdande mål och endast
för detta mål, då kan med temlig visshet
förutsägas huru han kommer att handla i
hvarje fall af någon större betydenhet; men
sedan hr Arvid Posse — ledaren för det
parti sem vill en billig och praktisk stats-
förvaltning, således inga onyttiga statsutgif-
ber — förrådde att den stora flottans och
den lilla blekingska stadens målsmäns intresse
kunnat förleda honom till ett så kolossalt
afsteg från hushållarepartiets program, som
att tala och rösta för att 334 million skulle
anslås till ett förment värn för de 300
ert sn AA tå MR. RR KL JR VR KT Rs VS KRT RR ÄR NR ST a