en jagtvagn anlända till Brobygaard. Kanske
ni ännu minnas att denna vagn iunehöll miss-
tänkta personer?
— Ja, jag för min del sade straxt att det
var hin häle sjelf och hans handtlangare;
ropade Kristian Peerson, som icke ville afstå
ifrån äran af att först ha gjort denna upp-
täckt.
— Håll inne, Kristian, med slikt enfaldigt
slidder-sladder, dundrade Ole Lökke, och låt
icke folk märka, hvilken dummerjöns du är.
Kristian Peersen gömde sig förskräckt bakom
Jens slagtares breda rygg.
— Jag sade genast att det var misstänkta
personer, återtog Ole Lökke, som tycktes ha
fattat en viss förkärlek för ordet XmisstänktX.
Sedan dess har jag noga funderat på denna
sak, jag har inte talat derom, ty ni veta nog,
att det ej är min vana att prata med hvar
nian om hvad jag tänker; endast åt en och
annan god vän har jag gifvit en vink, och
så har jag åter tänkt, oeh slutligen har jag
fått klart för mig, hvem han med trekantiga
hatten är.
O:e Lökke tystnade och såg med stolthet på
sina högst intresserade åhörare. —
— Men jag vill inte förspilla tiden med
onyttigt tal, fortsatte han, utan skall straxt
säga allt kort och godt: han med trekantiga
hatten är ingen annan än hertigen af Augusten-
burg.
tt ljudligt ählt var de förbluffade åhö-