General Trochus försvar. (Efter telegram till Times.) Vid nationalförsamlingens sammanträde den 13 dennes beslöts genom votering att till skyndsam behandling företaga motionen om nedsättande af en komitå för att gran-. ska nationalförsvarsregeringens verksamhet. Hr Lorgeril, motionären, sade att han endast af kärlek till fäderneslandets heder förmåtts till motionens väckande, och att han visst icke ville på förhand fälla något omdöme i frågan. Hr Le Pöre uttalade sig äfven i motionens syftning, men försäkrade på samma gång församlingen, att resultatet skulle blifva en lygande upprättelse åt hr Gambetta. Med anledning af motionen om att affordra nationalförsvarsregeringens medlemmar räkenskap för deras utöfvande af makten, uppträdde general Trochu och utvecklade orsakerna till Frankrikes militära förfall och Rhenarmåns olyckor. Han sade, att revolutionen var ursprunget till armåns demoralisation, och att armån icke var redo att möta fienden. Redan i början af augusti insåg han (Trochu), som då var den enda generalen i Paris, vigten af att hufvudstaden bereddes på att utstå en belägring. Han skref ett bref till kejsaren och föreställde honom att alla andra händelser voro af underordrad vigt, och att den enda utväg, som återstod, var att sammandraga en reservarmå utanför Paris. Han bad kejsaren att återkalla marskalk Bazaine, men politiska betänkligheter hindrade utförandet af denna åtgärd. Då denna hjelp uteblef, var Paris säkerhet allvarligt hotad. General Trochu deltog i en öfverläggning, som den 17 juli hölls i Chalons, och vid hvilken kejsaren, marskalk Mac Mahon, prins Napoleon och andre voro närvarande. Den fråga, hvarom man öfverlade, var, huruvida kejsaren skulle afstå från högsta befälet öfver armån eller helt och hållet abdizera. Sjelf var kejsaren böjd för att återtaga regeringstömmarne. Jemte titel af guvernör i Paris motteg general Trochu uppdraget att förbereda kejsarens återkomst, på det uttryckliga vilkor, att marskalk Mac Mahons armå skulle beordras att draga ,sig tillbaka till hufvudstaden för att göra tjenst såsom reservarmå. Kejsarinnan, som hyste misstro till de åtgärder hvilka vidtogos, motsatte sig formligen kejsarens återvändande. Dertill kom, att äfven general Palikao tog illa emot general Trochu och vägrade att låta marskalk Bazaines armå komma till Paris; han beslöt gig äfven olyckligtvis för att sända alla disponibla förstärkningar till Verdun och Metz. — General Trochu omordade vidare den misstro, för hvilken han var föremål från den 18 augusti till den 4 september, och hurusom han i verkligheten icke längre kommenderade armån i Paris. Vidare anförde han, hänvisande på händelserna den 4 september, hurusom han, sedan den provisoriska regeringen blifvit konstituerad, gick in på att deltaga i densamma i egenskap af president, Han tillade, att han redan före slutet af september, på sina kollegors frågor, uttalat sin öfvertygelso om att Paris skulle komma att tagas. Som ingen reseryarmå fanns, var Paris motstånd en handling af dåraktigt hjeltemod, men nödvändigt för att rädda Frankrikes ära. Han hyste emelertid hopp, om att understöd skulle komma ! KRONA RSKR RRENO SERENA