General Trochus försvar.
(Efter telegram till Times.)
Vid nationalförsamlingens sammanträde
den 13 dennes beslöts genom votering att
till skyndsam behandling företaga motionen
om nedsättande af en komitå för att gran-.
ska nationalförsvarsregeringens verksamhet.
Hr Lorgeril, motionären, sade att han en-
dast af kärlek till fäderneslandets heder för-
måtts till motionens väckande, och att han
visst icke ville på förhand fälla något om-
döme i frågan. Hr Le Pöre uttalade sig
äfven i motionens syftning, men försäkrade
på samma gång församlingen, att resultatet
skulle blifva en lygande upprättelse åt hr
Gambetta.
Med anledning af motionen om att affordra
nationalförsvarsregeringens medlemmar rä-
kenskap för deras utöfvande af makten, upp-
trädde general Trochu och utvecklade orsa-
kerna till Frankrikes militära förfall och Rhen-
armåns olyckor. Han sade, att revolutionen
var ursprunget till armåns demoralisation,
och att armån icke var redo att möta fien-
den. Redan i början af augusti insåg han
(Trochu), som då var den enda generalen i
Paris, vigten af att hufvudstaden bereddes
på att utstå en belägring. Han skref ett
bref till kejsaren och föreställde honom att
alla andra händelser voro af underordrad
vigt, och att den enda utväg, som återstod,
var att sammandraga en reservarmå utanför
Paris. Han bad kejsaren att återkalla mar-
skalk Bazaine, men politiska betänkligheter
hindrade utförandet af denna åtgärd. Då
denna hjelp uteblef, var Paris säkerhet all-
varligt hotad. General Trochu deltog i en
öfverläggning, som den 17 juli hölls i Cha-
lons, och vid hvilken kejsaren, marskalk
Mac Mahon, prins Napoleon och andre voro
närvarande. Den fråga, hvarom man öfver-
lade, var, huruvida kejsaren skulle afstå
från högsta befälet öfver armån eller helt
och hållet abdizera. Sjelf var kejsaren böjd
för att återtaga regeringstömmarne. Jemte
titel af guvernör i Paris motteg general
Trochu uppdraget att förbereda kejsarens
återkomst, på det uttryckliga vilkor, att mar-
skalk Mac Mahons armå skulle beordras att
draga ,sig tillbaka till hufvudstaden för att
göra tjenst såsom reservarmå. Kejsarinnan,
som hyste misstro till de åtgärder hvilka
vidtogos, motsatte sig formligen kej-
sarens återvändande. Dertill kom, att
äfven general Palikao tog illa emot general
Trochu och vägrade att låta marskalk Ba-
zaines armå komma till Paris; han beslöt
gig äfven olyckligtvis för att sända alla
disponibla förstärkningar till Verdun och
Metz. — General Trochu omordade vidare den
misstro, för hvilken han var föremål från
den 18 augusti till den 4 september, och
hurusom han i verkligheten icke längre
kommenderade armån i Paris. Vidare an-
förde han, hänvisande på händelserna den
4 september, hurusom han, sedan den pro-
visoriska regeringen blifvit konstituerad, gick
in på att deltaga i densamma i egenskap af
president, Han tillade, att han redan före
slutet af september, på sina kollegors frå-
gor, uttalat sin öfvertygelso om att Paris
skulle komma att tagas. Som ingen resery-
armå fanns, var Paris motstånd en hand-
ling af dåraktigt hjeltemod, men nödvändigt för
att rädda Frankrikes ära. Han hyste emel-
ertid hopp, om att understöd skulle komma !
KRONA RSKR RRENO SERENA