framför sig, för att sedan portionera ut den
åt sina gäster, derpå hällde han vin i glasen
och bjöd sina vänner välkomna till bordst.
Bum! bum! lät det i detsamma — det var
kanonskott från sundet,
— Om man nu bara också läte oss ha vår
matro, sade kaptenen.
Men det blef ingenting utaf; ty en dragen
kom genast inridande på gården, medförande
order att bataljonen ögonblickligen skulle bryta
upp.
mm Ack! den delikata dufpastejen! så synd!
utbrast kaptenen; men så inbjuder jag herrarne
i stället till en liten aftonvard i gväll. Ni
må tro, att aptiten ingenting förlorar på en
vapendust. Au revert! i
En timme scdnare stod bataljonen på Dybböl-
berget, men i reserven. Under flera timmar
förblef den stående här orörlig; solen sken
och brände förskräckligt, någon skugga fanns
icke. I stället för dufpastej fick Uffe torkadt
bröd, i stället för rhenskt vin grumligt vat-
ten. Men hvad som förargade honom mera
än detta, det var den långvariga overksamhet,
hvartill de voro dömda, under det att det
starka skjutandet viftnade om att nu stod ett
slag, som icke hörde till de obetydligaste.
De kunde också se både elden och röken, och
oupphörligt fördes sårade förbi dem.
Batteriet Bruun kom farande i flygande ga-
lopp till yalplatsen; Uffe skulle ha velat gifva