An rr a Ara a ne LR EL EL I den officiella tidningen förkunnades i går att kommendören Axel Adlersparre blifvit Suppå gjord ansökning entledigad från innehafvande förordnande att tills vidare förvalta chefsembetet hos förvaltningen af sjöärendena. Det är en af tusentals personer i Stockholm känd sak, att när hr Adlersparre sökt entledigande från nämnde befattning, har det icke skett frivilligt, utan i följd af föreliggande, och det kan icke rimligen antagas att föreliggandet att afgå från platsen som president i ett af rikets kollegier blifvit gifvet utan att regeringen derom öfverlagt och beslutat. Det är således icke sjöministern, utan hela ministeren som bär ansvaret för åtgärden. Återstår att utröna hvad som kan vara orsaken till densamma. Icke kan det vara oskicklighet hos kommendör Adlersparre i embetets förvaltning. Det är icke möjligt att han i det hänsecendet kunnat vara underlägsen företrädare, hvilka sutit qvar till dess att döden, ålderdomen eller pensionsmessigheten bragt dem att afgå. Icke heller är den till efterträdare förordnade öfverste Feilitzen hr Ådlersparre öfverlägsen i de egenskaper som erfordras för chefskapet i det verk de begge samtidigt tillhörde. Icke kan det vara de anmärkningar, riksdagen framställt mot förvaltningens af sjöärendena räkenskaper, ty riksdagen, som klandrade dessa i början af 1870 och väl visste att hr Adlersparre under loppet af det föregående året blifvit förordnad till kollegiets chef, var icke nog obillig att begära, det han så hastigt skulle reformerat bokföringen. Riksdagen kunde desto mindre vilja vända sig mot hr Adlersparre i berörde afseende, som en på dess egen begiran tillsatt komitt nyss hade afgifvit flera förslag till ordnande af flottans förvaltning och dessutom var att afvakta det förslag till nytt bokföringssätt som en särskildt tillförordaad person var sysselsatt med att uppgöra. Icke kan anledningen till entledigandet ha varit någon väsentlig skiljaktighet i äsigterna om sjöförsvarets organisation hos sjöministern och chefen för sjöförvaltningen, ty den plan hr sjöministern angifvit för flottans nybyggnader öfverenstämmer på det hela med den som hrr Platen och Adlersparre under det förra årtiondet genomdrifvit; dessutom har sjöförvaltningens chef på den saken icke något inflytande, hvarken för eller emot. Annat hade varit om hr Adlersparre nu, som förr, fungerat såsom ministerns expeditionscher. Det vill synas som nu endast skulle återstå det antagandet att hr Adlersparre blifvit entledigad, icke för sina handlingar säsom en regeringens, utan såsom en felkets förtroendeman, att hans afsättning är ett straff derför att han såsom ledamot af riksdagens andra kammare uppträdt mot krigsministerns förslag att 3?4 million måtte anslås till befästande af Carlskrona. Men om så vore, borde väl regeringen icke dröja att entlediga sina förtroende-embetsmän, presidenten i kammarrätten, hr C. G. Mörner och landshöfdingen öfver Wennersborgs län, hr Eric Sparre, hvilka jemväl i vigtiga frågor yttrat sig i strid mot regeringens förslag — den förstnämnde specielt mot krigsministerns. Då regeringen icke lemnat allmönheten