der granater från Montretout haglade. Icke
aktande på faran, besteg han bastionens ut-
springande vinkel och svängde sin hvita näs-
duk. Omkring 50 alnar från glacisen lågo
utsträckta på marken och dolda i gräset 30
sjömän under befäl af kapten Trevers. De
hade -bestämda order och voro beständigt på
sin post, redo att hvarje ögonblick begagna
sig af tillfället. Officeren hörde Duranel
ropa; han höjde försigtigt handen. En röst
lät höra sig: Det finns ingen hir; kom
strax! Officeren, som fruktade något för-
räderi, svarade: Kom sjelf!4 Duranel sprang
genast till porten. Broarne voro nedbrutna
och det såg omöjligt ut att komma fram.
Begagnande sig af några fragment af bjel-
kar, lyckades Duranel komtma öfver vallgraf-
ven. Han underrättade officeren om saker-
nas ställning, men denne, noga på sin vakt,
förde honom under noggrann bevakning till
general Douai, genom telegram redan under-
rättad om förhållandet och som hade brutit
upp, snart följd af Bertauts och L Hörilliers
divisioner.
Mötet mellan Duranel och generalen egde
rum i Billancourt. Hur mycket förtroende
general Douai än hyste till hr Alphants
tappre biträde, underrättade han honom dock
om, att det skulle kosta hans lif om trup-
perna vid sitt inträde skulle möta något all-
varligare motstånd. Emellertid hade man i
största hast samlat 600 man; 30 sjömän
marscherade i spetsen. Ett kompani sap-
pörer hade med all möjlig skyndsamhet lagt
bräder öfver vallgrafven. Bertauts division
kom strax efter. Det var nu omkring kl.
6 på qvällen. De federerades poster flydde
och affyrade sina gevär och några svaga
bataljoner ryckte fram för att göra motstånd,
men truppernas rörelse hade varit så hastig,
att de snart omringades eller skingrades och
kl. 7 innehade de två första divisionerna redan
öfre och nedre Passy och hotade Trocadero.
Om devna position kunde tagas, var insarrek-
tionen krossad. Det var att befara att be-
tydliga krafter der skulle vara till mötes,
sedan alarm en gång var väckt. Man måste
göra sig säker. Duranel åtog sig åter denna
farliga mission. Han letade sig fram genom
smågatorna till terrasserna och återvände
genast med det besked att trupperna kunde
avancera. Liksom förut underrättade ge-
neral Douai honom om att det skulle kosta
hans lif, om trupperna nödgades draga sig
tillbaka. Duranel tvekade icke, ehuruväl
kommunens trupper ju åter kunde ha sam-
jats och återvändt för att anfalla under re-
geringstruppernas marsch. Han var redo
offra Ått lif för stadens bästa. En timme
senare ockuperade 4:e kåren de terrasser,
gom beherrska Frocadero, och befästade sig
der starkt, redo att andra dagen taga Arc
de YEtoile, Monceau-parken, Faubourg St Ho-
nor6 och jernvägsstationon St Lazaire. De
hade öfverraskat insurgenterna i husen och
bakom barrikaderna, utan att dessa voro
i stånd att tillfoga trupperna någon verklig
skada.
Det lider icke något tvifvel att armån
lätt skulle ha inträngt i Paris utan Dura-
nels modiga handling, men det skulle ha
skett genom en bresch, ett par tre dagar
senare. Det är omöjligt att beräkna hvilka
olyckor kunde ha blifvit följden af ett så-
dant dröjsmål. Nu, då det är kändt hvilka
förberedelser hade vidtagits för att bränna
inom alla stadens delar och alla de offent-
liga byggnaderna, darrav man vid tanken
ä, att ett skott från en insurgent kunde
ha hejdat Duranel innan man kom fram till
den port, genom hvilken de första Versailles-
trupperna skulle tränga in i Paris. Dessa
detaljer, hvilka rätta och komplettera förut
gjorda meddelanden om denna affär, skola
blifva af nytta för historien.
JR KR bd