Det röda spekat, den röda republiken och
Gud vet hvad för ena röda saker, som under
de senare åren skimrat för fantasien hos
våra kapitalister, industriidkare och stats-
män — detta röda spöke har varit en mara
af den förskräckligaste art, hvilken, syn-
nerligen efter 1845, hållit hela Europa i
schack. Dot har t-yckt penningmarknaden,
industrien och affärslifvet samt gifvit Eu-
ropas statsmän en antaglig förevändning att
hålla på benen den oerhörda styrka af stående
trupper, som sugit musten af de fredsamma
medborgarnes arbete och i de flesta stater
utgjort skötebarnen för särdeles regenternas
faderliga omsorger. Det var det djerfva och
hänsynslösa sätt, hvarpå Louis Napoleon för
bortät tjugo år sedan i blod qväfde detta
röda spöke, som åt honom reste den piede-
stal, från hvars höjd han nodstörtade vid
Sedan; och då man en tid hyst den före-
ställningen att Bismarck haft för afsigt att
åter insätta Napoleon på Frankrikes tron
har derför, mer eller mindre medvetet, legat
till grund den tanken att Napoleon ensam
vore mäktig att qväfva den förfärliga hydra
som har sitt staumhåll i Paris, men hvaraf
man till sin förfäran funnit ej så få utgre-
ningar äfven i Tysklan?, i Italien och Eng-
land.
Om man kunde med mikroskop undersöka
tankekamrarne hos Europas statsmän — de
må heta Bismarck eller Gortschakoff, Rouher
eller Thiers — så tro vi förvisso att man
skulle finna att det är just fruktan för denna
röda buse — han och ingen annan — som
i deras själ utgör grundfåstet för deras kär-
lek till stående härar, en mäktig byråkrati
m. m. af den patriarkaliska styrelseformens
tillhörigheter. Man har fått i sitt hufvud
att detta röda pack omöjligen kan hållas
i styr annat än med kanoner och mitraljö-
ser och man har fördenskull styltat upp en
samhällsteori, hvars slutmål varit, icke sty-
rande och styrda, utan tufvarde och kufvade.
Den trollformel, med hvilken man velat lösa
samhällsinrättningens problem har varit fruk-
ta, icke af det ädlare slaget, hvilken ingår
i den känsla som egnas Honom som styr
verldens öden, utan den, om man så får
säga, rent fysiska fruktan som ligger hos
dem, hvilka stå under sabel. Regerings-
konst har blifvit ansedd liktydig med kon-
sten att hålla packet i styr, och en rege-
ring har tillvunonit sig vissa klassers sym-
patier i samma mån som den visat sig mer
eller mindre i besittning af denna nobla
konst att medelst jern och blod hålla det
röda spöket inspärradt i dess qvarter, hvilka
i allmänhet varit belägna i de stora städerna.
Under tiden har man alltjemt ansett sig
(gå på en vulkan och hvarje ögonblick
väntat att den skulle bryta ut.
Nu har den brutit ut och det röda spöket
visat sig på Paris gator i sin allragräsli-
gaste gestalt. Vi kunna lugnt afhålla oss
från några utförligare skildringar än dem vi
redan lemnat af de rödes dåd, enär vi se
att våra byråkratiska kolleger icke hafva
möda ospard för att gifva allmänheten den
ohyggligaste föreställning om desse rödes
porsonlighet och missgerningar. — Vi vilja
1 stället försöka utreda hvad lärdom som
kan vara att hemta af det som nu tilldra-
git sig i Frankrikes hufvudstad och om detta
icke kan hafva någon betydelse äfven i af-
seende på frågan för dagen här i landet.