tyckte, att på det hela taget var det roligt
att föra krig. Han var ganska nöjd med sig
sjelf och menade att han hitulls i allmänhet
gjort sin sak bra.
Plötsligt fick Palle se ett par dragoner komma
honom till mötes i stark karrier. En häst
utan ryttare följde dem
— Halt! kommenderade Palle, då de redan
voro honom helt nära, och dragonerna, som
sågo den trekantiga hatten, stannade Öögonr-
blichligt.
— Hvad nytt? frågade Palle.
— Preussarne ha nedgjort hela styrkan vid
Oversö, och vi ha dem tv i hack och hil efter
oss. Endast med största svårighet ha vi sluppit
ifrån blodbadet; vår kamrat blef skjuten.
-— Barmhertige himmel! ropade Palle och
slog ihop händerna; aldrig hör man då annat
än Jobsposter! Låt mig få den der lediga
hästen, så att jag i tid må kunna varna hären.
Med ett språng var Palle uppe i sa eln, och
de tre ryttarne satte af i sviodlande fart.
Små stenar och grus flögo om öronen på dem,
och hvar gång de mötte en morniska, ropade
Palle:
— Preussarne! preussarne!
Sålunda kom han instormande i Flensborg.
En stackars brödförsäljerska, som icke hann
undan nog hastigt, red han omkull, så att
hennes pepparkakor och kringlor kastadeg om-
kriog åt alla sidor.