Palle såg på sitt ur: klockan var inemot 5.
En liten promenad, tänkte han, skulle kanske
uppfriska det heta hufvudet. Han svepte in
sig i den blå kavajen och satte den trekan-
tiga hatten med tuppfjedrarne på sitt hufvud,
i förbigående kastade han en blick i spegeln
och han tyckte att denr.a drägt klädde honom
förträffligt; han beklagade blott att han icke
kunde plötsligt framträda i den inför sina fem
systrar: de skulle säkerligen skrika- högt af
förskräckelse, om de finge se en sådan vild
kvigaregestalt stiga in genom dörren. Palle
fann att denna kostym var vida mera pittoresk
än den träkiga uniformen, och han beslöt der-
före att behälla den för en dag eller två.
Ett par trosskuskar, som Palle mötte i por-
ten, helsade ytterst ödmjukt på honom i den
föreställningen att den trekantiga hatten be-
tydde något synnerligen stort, och detta gjorde
att Palle fann ännu mora behag i sin drägt.
Ehuru danska hären var inqvarterad i Flens-
borg, säg man dock icke mänga militärer på
gatorna. Nästan alla hade begifvit sig till ro,
trötta och utmattade som de voro af den före-
gående dagens strider och marschen under nut-
ten. . Endast här och der såg man en skildt-
vakt stödja sig mot sitt gevär eller ett par
dragonhästar stå halfeofvande, medan ryttarne
hade gått in för att stärka sig med on snaps.
Palle vandrade genom staden och kom ut
på landsvägen. Han hade mnu fullkomligt
hemtat sig från sin förskräckelse vid Tolk och