från Frankrike,
Versaillarne mot kommunisterna.
Ena af Times korrespondenter i Paris
skrifver den 27 maj, bland annat:
Djerfheten hos vissa ingurgenter, hvilka
drifvits till förtviflan och, såsom jag för-
modar, anse att det är bättre att skjutas
under pågående strid bakom en barrikad, än
såsom hjelplösa fångar, är i högsta grad
förundransvärd. I går såg jag två af dem
försvara en barrikad under nästan en hel
timma emot omkring tolf bepröfvade solda-
ter — de flesta af dessa hade tillhört den
gamla franska armön samt nyligen återkom-
mit från den tyska fångenskapen, och de
kommenderad:s al en officer vid f, d. kej-
serliga gardet. Jag anklagar icke soldater-
na på minsta sätt, de skulle ha framryckt
med bajonetten ett dussin gånger så väl
som en, om officeren P le tillåtit dem det;
men han sade mig att han hade order att
följa den principen att hellre uppoffra tid
än Nf och att verka långsamt men säkert.
Sålunda händer det att tjugu soldater stå
och skjuta helt lugnt på ea barrikad, bak-
om hvilken kanske endast tro eller fyra
röda finnas, och storma den först sedan
deras eld upphört att bosvarus.
Vi sågo ett sådant exempel härpå i går,
då vi, som tyckte att vi uppehållit oss
länge nog bland de röda, begäfvo oss
uppför en tvärgata och, till våra vänners
(de rödas) förvåning och mähända äfven för-
Pxgolse, slöto oss till en afdelning skjutande
Cversaillare. Omkrivg ett dussin sädane
underhöllo en liflig eid, skyddade af en läg
stenbarrikad, bakom hvilken de lågo på knä.
På icke mer än cirka 60 alnars afständ
derifrån var en annat mycket större och
starkare barrikad, hvilken de redan hade
bröfrat, och hvarvid, enligt befälbafvande
fficerens berättelse, en qvinna, som käm-
bade till det yttersta, hade blifvit dödad,
Vid dess försvar hade man användt en ame-
rikansk kulspruta, hvilken var qvarlemnad
lerstädes, förmodligen emedan de två hästar,
som dragit den, hade blivit dödade; de lågo
utsträckta invid densamma, genomborrade
med många kulor. Efter en stund upphör-
le soldaternas eld att besvaras, och en af
lem utropade att han hade dödat den enda
nittills gvarvarande fienden. Det var icke
lesto mindre nödvändigt att iakttaga en
ss försigtighet, alldenstand under en ga-
ustrid hvarje hus kan gömma ett dussin
nän, som sparat sina skott för en öfver-
umpling; också frågade nu officeren, om
ot fanus någon tapper man som ville våga
ig ut för att rekognoscera terrängen. Ge-
ast trädde ena soldat fram, men han för-
larades vara alltför öfverdädig — en våg-
als, som skulle onödigtvis riskera sitt lif;
ch en annan frivillig utsågs, som beordra-
es att hälla sig tätt invid husen samt i
frigt iakttaga den största försigtighet. Ef-
er en stund kom han tillbaka och förkla-
ade passagen vara fri, hvudan officeren, i:
et han spände hanen på sin revolver,
j