utlånings-lokal anskaffas).
-Spetsbergsfragan.
Af en icke för längesedan i denna tidning
meddelad notis ha sig våra läsare bekant, att
en rysk vetenskapsman, hr Ssidorow, uti För-
eningen för höjandet af handel och industri i
Ryssland hållit ett föredrag, hvari ban sökt
visa att ingen annan än Ryssland eger taga
Spetsbergsöarne i besittning. Svensk-norska
ministern i Petersburg, general Björnstjerna,
som alltid är vaken på sin post, har i offici-
ella tidningen i Petersburg låtit införa ett svar
på detta anförande, hvari flera väsentliga miss-
tag beriktigas och för öfrigt en utredning af
frägans historiska sida lemnas. :
Sedan hr Björnstjerna upplyst att svenska
regeringens meddelande i denna sak till ryska
regeriogen, tvärt emot br Ssidorows påstående,
icke på något sätt afviker från dem, som ställts
till alla andra sjömakter, hvilkas undersåter
bruka besöka Spetsbergen, och sedan han an.
märkt att dessa meddelanden gjorts först ef-
ter de omsorgsfullaste forskniogar huruvida
någon makt kunde göra anspråk på suveräni-
tetsrätt öfver den arktiska ögruppen, hvilka
forskningar ledt till det resultat att Spetsber-
gen icke blifvit reklamerade såsom någon makts
besittning, tortsätter han:
Alla hittills hufvudsakligen af holländare och
engelsmän, men äfven af fransmän, ryssar, tyskar
och norrmän på Spetsbergen anlagda kolonier
skulle utan tvifvel icke ha ötvergifvits, om någon
or sannolikhet funnes att der erhålla ekonomiska
fördelar. Men sedan hvalfiskfå en upphört att
vara indrägtig, har ingen af dessa kolonier längre
kunnat ega bestånd. Det ändamål, svm mitt få-
dernesland åsyftar kan således icke bestå i att af
tillämnade kolonien hemta direkta fördelar;
rtom, skall den bli förenad med kännbara ut-
gifter. Öfver hufvud taget har mitt fädernesland
ke med beräkning af nägot slags i flera är
ickat vetenskapliga apeding till dassa ogiäst
änliga trakter. Beredd att göra uppoffringar i
vetenskapens intresse, skulle dock min rogerig
rygga tillbaka för d2 uppoffringar, som en koloni
af detta slag skulle ha till följd, om den icke vore
skyddad af hennes flagga och blefve utsatt för den
förstkommandes godtycke i ett främmande land.
Det meddelande svenska regeringen gjort,
är helt enkelt en förfrågan till förr antydda
makter, huruvida någon af dem tillskrifver sig
rättigheten till den besittning af dessa öar, att
den kunde göras gällande, eller i motsatt fall
gm dessa makter skulle ha något att invända
deremot att archipelagen tages i besittning af
Sveriges-och Norges regering.
Med en vidlyftig bevisning och med åbero-
pande af många historisk-geografiska auktori-
teter gendrifver hr Björnstjerna hr Ssidorows
påståenda att Ryssland skulle framför 2
annan makt ha rätt till Spetsbergen, bv
han afslutar sin skrifvolse såland
Af hvad jag Hitills haft ärar
t sneehde: för
enda 2 gomangetsaf interna-
t mande pesittningen Af ifrågava-
yokes vara 1617 års, i kraft hvaraf
a ivurklarades fritt och kustområdet delades
inellan engelsmiinnen — hyvil om-de förstkom-
mande förbehöllo sig de bi delarne — hol
darne, danskarne — till hvilka på den tiden ä
norrmännen räknades —hansestaterna och frans-
männen. Ryssland, som ej befann sig bland dessa
makters antal, kunde således icke grunda sina an-
språk på denna delning. och det är svårt att för-
klara, på hvilken grundvaldess reklamationer skulle
kunna stödja sig. Spetsbergsöarne ligga ej i när-
heten af de ryska kusterna såsom. de, hvilka hr
Ssidorow omnämner och hvilka till följd af sin
op vg utan gensägelse tillhöra Ryssland:
Norge skulle ur denna synpunkt ega de bästa rät-
tigheterna. Dä således hr Ssidorow förklarar. att
denna arkipelag i århundraden har tillhört Ryss-
land och att detta faktum erkännes af alla natio-
ner; så är denna slutsats fullkoraligt oriktig: Jag
vill blott tillägga, att aen stora kronologiska sam-
lingen af ryska lagar icke innebäller någon förord-
ning beträftunde Spetsbergen, av intet spår finnes
i ttnin ande uf dessa öar i Rysslands
nm, på sät om. skedde at England är 1613,
hvilket fur öfrigt icke hindrade. att 4 är senare
området delades med de öfriga makterna: För så-
vidt det varit mig möjligt att förskaffa mig visshet,
har den kejserliga rexeringen aldrig tagit något
steg, som antyder afsigten att reklamera suveräni-
teten öfver arkipelagen. Hon har icke skickat dit
några tjonstemiin, icke heller gjort någonting för
landets utfo de, med ett ord, kon tyckes al-
drig på något sätt ha s satt sig med detsamma.
Deremot har enligt Pe nan intet I mycket
befrämjat örrnes unde Jag
ö ita mig att gå ryska regeringens svar
i förväg; men jag atbidar det med lugn, dåjag på
förhand vet, att det skall bli opartiskt och dikte-
ras af den fullkomligaste lojal
att till följd ar ett besittningstagande af d
genom de förenade konungarikena and
undersåter på intet sätt skola inskri
förutvarande jagt , fiske- och andra
tvärtom efter all sannolikhet de fartyg och ti
ningar, som besöka dessa kuster, skola finna sin
fördel deri, att en fast koloni slår sig ned derstä-
des, hvilken i händelse af nöd kan skänka dem
hjelp och tilllykt och som, i ful hon redan hade
existerat, säkerligen skulle ba räddat mer än en
olycklig skeppsbruten. Å
Det anstår mig icko att svara på den mot kejser-
ingen riktade beskyllvingen, att hon år
I tre dyrbara hamnar åt Norge. Men
ängen jag hör det rycka kabinottet
på uppmärksamhet för hennes
Dn vid diplomatiska underhandlingar.
T öfrigt öfver row vid
rksammare prötning skall erkänna, att
ing år 1826 lika litet gjorde Norge nä-
sum de förenade konunga ikena i detta
hägn rå Aon WW af hona
det
föreb
land;
Jag
en