utlånings-lokal anskaffas). -Spetsbergsfragan. Af en icke för längesedan i denna tidning meddelad notis ha sig våra läsare bekant, att en rysk vetenskapsman, hr Ssidorow, uti Föreningen för höjandet af handel och industri i Ryssland hållit ett föredrag, hvari ban sökt visa att ingen annan än Ryssland eger taga Spetsbergsöarne i besittning. Svensk-norska ministern i Petersburg, general Björnstjerna, som alltid är vaken på sin post, har i officiella tidningen i Petersburg låtit införa ett svar på detta anförande, hvari flera väsentliga misstag beriktigas och för öfrigt en utredning af frägans historiska sida lemnas. : Sedan hr Björnstjerna upplyst att svenska regeringens meddelande i denna sak till ryska regeriogen, tvärt emot br Ssidorows påstående, icke på något sätt afviker från dem, som ställts till alla andra sjömakter, hvilkas undersåter bruka besöka Spetsbergen, och sedan han an. märkt att dessa meddelanden gjorts först efter de omsorgsfullaste forskniogar huruvida någon makt kunde göra anspråk på suveränitetsrätt öfver den arktiska ögruppen, hvilka forskningar ledt till det resultat att Spetsbergen icke blifvit reklamerade såsom någon makts besittning, tortsätter han: Alla hittills hufvudsakligen af holländare och engelsmän, men äfven af fransmän, ryssar, tyskar och norrmän på Spetsbergen anlagda kolonier skulle utan tvifvel icke ha ötvergifvits, om någon or sannolikhet funnes att der erhålla ekonomiska fördelar. Men sedan hvalfiskfå en upphört att vara indrägtig, har ingen af dessa kolonier längre kunnat ega bestånd. Det ändamål, svm mitt fådernesland åsyftar kan således icke bestå i att af tillämnade kolonien hemta direkta fördelar; rtom, skall den bli förenad med kännbara utgifter. Öfver hufvud taget har mitt fädernesland ke med beräkning af nägot slags i flera är ickat vetenskapliga apeding till dassa ogiäst änliga trakter. Beredd att göra uppoffringar i vetenskapens intresse, skulle dock min rogerig rygga tillbaka för d2 uppoffringar, som en koloni af detta slag skulle ha till följd, om den icke vore skyddad af hennes flagga och blefve utsatt för den förstkommandes godtycke i ett främmande land. Det meddelande svenska regeringen gjort, är helt enkelt en förfrågan till förr antydda makter, huruvida någon af dem tillskrifver sig rättigheten till den besittning af dessa öar, att den kunde göras gällande, eller i motsatt fall gm dessa makter skulle ha något att invända deremot att archipelagen tages i besittning af Sveriges-och Norges regering. Med en vidlyftig bevisning och med åberopande af många historisk-geografiska auktoriteter gendrifver hr Björnstjerna hr Ssidorows påståenda att Ryssland skulle framför 2 annan makt ha rätt till Spetsbergen, bv han afslutar sin skrifvolse såland Af hvad jag Hitills haft ärar t sneehde: för enda 2 gomangetsaf internat mande pesittningen Af ifrågavayokes vara 1617 års, i kraft hvaraf a ivurklarades fritt och kustområdet delades inellan engelsmiinnen — hyvil om-de förstkommande förbehöllo sig de bi delarne — hol darne, danskarne — till hvilka på den tiden ä norrmännen räknades —hansestaterna och fransmännen. Ryssland, som ej befann sig bland dessa makters antal, kunde således icke grunda sina anspråk på denna delning. och det är svårt att förklara, på hvilken grundvaldess reklamationer skulle kunna stödja sig. Spetsbergsöarne ligga ej i närheten af de ryska kusterna såsom. de, hvilka hr Ssidorow omnämner och hvilka till följd af sin op vg utan gensägelse tillhöra Ryssland: Norge skulle ur denna synpunkt ega de bästa rättigheterna. Dä således hr Ssidorow förklarar. att denna arkipelag i århundraden har tillhört Ryssland och att detta faktum erkännes af alla nationer; så är denna slutsats fullkoraligt oriktig: Jag vill blott tillägga, att aen stora kronologiska samlingen af ryska lagar icke innebäller någon förordning beträftunde Spetsbergen, av intet spår finnes i ttnin ande uf dessa öar i Rysslands nm, på sät om. skedde at England är 1613, hvilket fur öfrigt icke hindrade. att 4 är senare området delades med de öfriga makterna: För såvidt det varit mig möjligt att förskaffa mig visshet, har den kejserliga rexeringen aldrig tagit något steg, som antyder afsigten att reklamera suveräniteten öfver arkipelagen. Hon har icke skickat dit några tjonstemiin, icke heller gjort någonting för landets utfo de, med ett ord, kon tyckes aldrig på något sätt ha s satt sig med detsamma. Deremot har enligt Pe nan intet I mycket befrämjat örrnes unde Jag ö ita mig att gå ryska regeringens svar i förväg; men jag atbidar det med lugn, dåjag på förhand vet, att det skall bli opartiskt och dikteras af den fullkomligaste lojal att till följd ar ett besittningstagande af d genom de förenade konungarikena and undersåter på intet sätt skola inskri förutvarande jagt , fiskeoch andra tvärtom efter all sannolikhet de fartyg och ti ningar, som besöka dessa kuster, skola finna sin fördel deri, att en fast koloni slår sig ned derstädes, hvilken i händelse af nöd kan skänka dem hjelp och tilllykt och som, i ful hon redan hade existerat, säkerligen skulle ba räddat mer än en olycklig skeppsbruten. Å Det anstår mig icko att svara på den mot kejseringen riktade beskyllvingen, att hon år I tre dyrbara hamnar åt Norge. Men ängen jag hör det rycka kabinottet på uppmärksamhet för hennes Dn vid diplomatiska underhandlingar. T öfrigt öfver row vid rksammare prötning skall erkänna, att ing år 1826 lika litet gjorde Norge näsum de förenade konunga ikena i detta hägn rå Aon WW af hona det föreb land; Jag en