ken munterhet genom de många tokroliga puts, som han hittade på. Palle, som nyss varit så djupt bedröfvad, var nu i sjunde himmeln. Den oväntade befrielsen ur dödens armar, som hotat att omsluta honom, hade gifvit hans sinne en utomordentlig spänstighet, och tack vare ett par ölglas vin, som han skyndat sig att tömma, var han snart lika lifvad som de andra. Han satt bredvid anföraren, och det var fröjdefullt att se den innerliga vänskap, som hastigt uppstod mellan dessa tvenne, hvilka för några få timmar sedan hade stått midt emot hvarandra såsom bittra dödsfiender. I hvarje ögovblick klipgade de och drucko hvarandra till, och slutligen föreslogo tyskarne att de skulle dricka du-skål. En och hvar af de tillstädesvarande uppmanades att stå fadderX vid denna högtidliga akt; man slöt en ring omkring de båda anförarne, som fingo ett glas i den ena handen, under det att de höllo hvarandra om lifvet med den andra armen (hvilket var absolut nödvändigt för jemnvigtens skull). Derpå gade de: Du! — Du!4 och klingade med glasen; tysken sade: CHjertans broder! och Palle svarade: Evigt din! hvarefter de omfamnade och kysste hvarandra. Tyskarne omringade dem och sjöngo: Ist gut gesagt, st gut gemacht, Drum werden sie auch nicht ausgelacht! 18—ge—lacht!