— UV
— Redan uppe, herr Hjelm?
— Åh, jag skall bara taga mig cen liten
promenad på morgonqvisten, svarade Uffe, i
det han aflägsnade sig.
Och väl var det att han skyndade sig, ty
då han kommit i portgången hörde han Palle
Löves röst. Hastigt ryckte han upp porten,
och var i nästa ögonblick på Nybrogatan.
Det bar af för honom i svindlande fart. Helt
andfådd stannade han på Höibroplads och
vände sig om; det var dock ingen som följde
efter honom. Då stod han stilla en stund för
att hemta andan och fortsatte derpå sin van-
dring , med mindre hastiga steg.
Då han kom till tullhuset, hade det redan
plifvit full dager. Hekla låg derutanför, en
tjock rök hvirflade ur skorstenen; och bakom
fartyget syntes en vacker, gyllene molnbädd.
Uffe hoppade i en liten båt och lät ro sig
ut till ångbåten, årorna plaskade muntert i
vattnet, Uffe satt och stirrade mot det gyllene
molnet, som tycktes bebåda att nu skulle det
å framåt för honom, nu skulle han komma
till ljus och lycka:
Det rödmer i Luften med lyse Drag:
Det er Handlingens Dag!s