— UV — Redan uppe, herr Hjelm? — Åh, jag skall bara taga mig cen liten promenad på morgonqvisten, svarade Uffe, i det han aflägsnade sig. Och väl var det att han skyndade sig, ty då han kommit i portgången hörde han Palle Löves röst. Hastigt ryckte han upp porten, och var i nästa ögonblick på Nybrogatan. Det bar af för honom i svindlande fart. Helt andfådd stannade han på Höibroplads och vände sig om; det var dock ingen som följde efter honom. Då stod han stilla en stund för att hemta andan och fortsatte derpå sin vandring , med mindre hastiga steg. Då han kom till tullhuset, hade det redan plifvit full dager. Hekla låg derutanför, en tjock rök hvirflade ur skorstenen; och bakom fartyget syntes en vacker, gyllene molnbädd. Uffe hoppade i en liten båt och lät ro sig ut till ångbåten, årorna plaskade muntert i vattnet, Uffe satt och stirrade mot det gyllene molnet, som tycktes bebåda att nu skulle det å framåt för honom, nu skulle han komma till ljus och lycka: Det rödmer i Luften med lyse Drag: Det er Handlingens Dag!s