-— ö12 —
att komma för nära, men min karakter var
högsinnad och ädel.
Palle lät emellertid icke afspisa sig med
detta kaptenens loftal öfver sig sjelf, utan
han gick honom närmare in på lifvet och
sade:
— Mon anser pi då att en ung man bör
uppgifva hoppet om att få en flicka som han
älskar till hustru, blott derför att hon är rik?
Jag tycker snarare att han bör uppbjuda all
sin kraft och energi samt oförfäiradt bekämpa
alla svårigheter, till dess han hinner målet.
— Ja, bevars, svarade kaptenen, jag är helt
och hället af ev ärade mening. I synnerhet
i våra dagar då en frisk frihetsvind går öfver
det gamla Europa och bortblåser alla mnarr-
aktiga ståndsfördomar, så anser jag, att en
ung man med hjertat på rätta stället och en
uppåtsträfvande ande bör ega rätt att fria till
konungens dotter, ifall han älskar henne.
Men jag tycker dock — kort gacdt, jag
tycker...
Ingen fick emellertid veta hvad kaptenen
tyckte, ty nu inträdde Tnez. Hon var blek,
hennes ögon voro uppsvällda, det såg ut som
om hon hade gråtit.
— Ska vi inte dricka te? frågade hon.
— Vi vänta blott på dig, mitt barn, sade
kaptenen ; som du ser, är tebordet i ordning.
De slogo sig ned vid bordet. Palle fann
det icke ändamålsenligt att nu, då Inez var
tillstädes, fortsätta det afbrutna samtalet, utan