vade hon dock sökt med trohet uppfyll:
tor emot honom och barnen. Deriör hade onksi
deras sammanlefnad varit fredlig, och endast ett
par fånger oroad genom mannens hotelser att
mörda sig. Brist hade de icke lidit. Då hon bör.
jade fresta honom för mordet, med anledning af
2 stora inköp, hon gjorde, hade han utbru:
Fig du, din satan, ty du är en flugvinge för mig.
och jag har ondast en knopp att taista!s Sedan
Than erkänt sin brottslighet för henne, hade hon
icke vågat yppa sådant för någon, ty hon fruk-
tade att han då skulle mörda fado sig sjelf och
familjen. Oskyldig, som hon är, är hon villig att
undorställa sig Guds dom, beredd att bära verl-
smälek. — Efter uppläsande af denna skrift,
dn arade åklagaren, ct han ansåg hustrun vara
fony som genom sina lag. ål öfver sin ställning,
NN a ughon icke ipsåg bra nog, och sina många
ad i I ad ansprak förmått mannen att begå mor-
hvilk ERE den trohet emot mannen, med
vilken, hon. skröt, så trodde åklagaren si
Inn åtsälliga upplysningar i detta
sädant aade hört till saken. Han till
mannen, om hon icke varit on stygg k
.. senne, som tycktes ha blifvit särdeles
sfver hustruns prat om det tvång, som förmått
henne till äxtenskapet, och hennes ifver att fort-
farande försäkra att de icke lidit af den tryckande
fattigdom, som han uppgaf ha förmått honom till
beottet, förklarade nu att han ville komplettera sin
föregående berättelse. Han tillstod, atlicke fattig-
dom drifvit honom att begå sitt dåd, utan hade det va-
rit hustrun, som genom sin ständiga missbelåtenhet
och sina ständiga förebråelser plågat honom så,
att han redan för flera år sedan börjude tänka på.
att på orätt sätt förskaffa sig penningar. Denna
tanke hade fått allt starkare välde ötver honom
för hvarje gång hustrun plågade honom med sitt
missnöje. och slutligen hade den t honom
till mordet. Hon var dock icke delaktig i nans
mordplan, men hennes uppgifter om den tid, då
han oeckänt för henne, var osannfärdig, ty redan
3 eier 4 dagar efter mordet hade hon fått veta
alls, hvaremot hon påstått att hon först efter ett
par veckor fått kännedvm om saken. Hon hade
icke haft kännedom om beloppet af de tillgripna
penningarne, och icke heller velat veta hvar de för-
varades, men hon hade användt en del af de koppar-
penningar, som hon visste ha tillhört de mördade.
— Hustrun nekade, att hon hade känt det de hop-
parslantar, hon användt, varit blodspenningar, utan
sökte hon göra troligt att de dels varit få, och
dels influtit för arbete. Åklagaren erinrade henne
om, att hon förut uppgifvit det de endast erhållit
silfver och sedlar i arbetslön, hvilken uppgift bo-
kräftats af kunderna, och ett vittne intygade, att
hustrun efter mordet on hos honom ganska
många inköp, och dervid ofta betalt med koppar-
mynt. Hustrun påstod, att hon i vexling erhållit
en del af detta kopparmynt af vittnet, som är
handiar.de, men detta intygade, att det sedan mor-
det aldrig lemnat henne nägra kopparslantar, just
emedan det misstänkte henne, och ville förvara de
er.ningar, hon lemnade.
Mördaren bedyrade fortfarande att han varit en-
sam om mordet. Till sin berättelse om förloppet
slervid lade ha att den mördade Per Jönsson
låg på ryggen, men att Sven Svensson sedermera
vändt honom på sidan. Såväl knifven, som den
mvidade hustruns tömda börs, hade han vid hem-
gåondet undangömt för att slippa mera se dem.
enna uppgift, hvad angår knifven, förefaller dock
misstänkt. En rock, som först efter mordet blif-
vit färdigsydd, har nemligen å en inre bröstficka
ett, hål, tydligen skuret at knif.
Åklagaren upplyste, att han efter;
de stulna N nningarne å det efter fö
sakningstillfälle af Sven Svensson uppgifna ställe.
De uppgingo till 361 rår 33 öre, förvarade i en
Plånbok och tvenne börsar, undandolda 12 aln
djupt under en större sten.
Åtskilliga vittnen afhördes, hvilkas berittelser
hufvudsakligen innehöllo : Systern till Sven Svens-
sons hustru försäkrade, att det icke varit någon
nöd, som tor-dagen före mordet förmått denna
utt begifva sig till sina föräldrar, utan hade han
gjort detta för att biträd: d arbete. Sven Sven-
son hade vid tillfället visat sig deles angelägen
om att hustrun skulle gå till föräldrarne. — Sven
Svenssons gamle läromästare berättade Svi
Sven:sons fästru sagt efter s.unnnens hi
sHar han gjort det, så skola de, som äro rikare
och likare än han, få komma med. — En gam-
mal gumma hade torsdagen före mordet träffat
Sven Svensson hos de sedermera mördade, och
hade han dervid visat sig mycket häftig och upp-
rörd. Samma förhållande hade egt rum då hon
om lördagen träffat honom ute.
Åklagaren framställde äfven nu yrkande om hur
struns inmanande i hiikte, men sådant ansåg
ten sig icke kunna bifalla. Ransakningen fortsät-
tes den 12 instundande maj.
MDcetta brottmål företer mycket, som förefaller
rdeles mystiskt. Så, som Sven Svensson redo-
ort för mordet, kan det icke ha försiggått, men
vad som kan ha förmått honom att erkänna sig
yldig, och likväl undvika att lemna en fullt san-
ningsenlig bekännelse, då denna förtegenhet icke
i ringaste mån kan förmildra hans öde? Allt tyc-
kes visa, att han icke varit ensam om mordet, och
att detta kunnat fullbordas först efter en stund
med åtminstone det enaj offret. En säng. som
om aftonen bäddades till Sven Svensson, befanns
om morgonen vara begagnad, fastän han försäkrar
att han icke varit i samma rum; mordet har be-
funnits vara föröfvadt med bäde yxa och knif,
oaktadt den senares begagnande i gerna kunde
ha varit nödvändigt, då begge offren, enligt mör-
darens försäkran, ögonblickligen dogo vid yxhug-
gen, och han derefter gaf sig tid att hänga för
fönstret. Under denna senare sysselsättning borde
väl hans ifver så pass afsvalnat. att han icke onö-
digtvis misshandlade de döda. En mängd lätt till-
gängliga ponningar äro icko tillgripna, oaktadt
Sven Svensson väl icke skulle-underlåtit sidant;
om han varit ensam och endast mördat för att
komma åt penningar. Hans hustrus utrop om
de medbrottslingar. som skulle få komma med, är
icko heller betydelselöst, när det sammanställes
med allt det öfriga; hustruns bröst har befunnits
sönderklöst på ett sätt, som icke antyder den lugna
död, som mördaren omtalar. och hennes öppna
öga antyder icke heller en öfvergång direkte från
sömnen till döden. Hvad som skuffat Sven Svens-
son mest hufvudbry är en del lefrad blod, som
funnits under ett fönster. Han har sökt förklara
detta på olika sätt, men intet af dessa har varit
sannolikt. Åklagaren, kronolänsman E. L. Bring,
har med särdeles ifver och skicklighet skött
sak, och det är att hoppas att det skall ly
hans oförtrutna bemödande, att skaffa ljus i hvad
som ännu förefaller så dunkelt. Ifter ransaknin-
gens slut i dag begärde och anhöll mördaren ett
Cnskildt samtal med åklagaren för att ytterligare
komplettera sin - bekännelse, men hyad han då
meddelade, lär icke ha varit af något intresse.
ER
3
Från Frankrike.
Regeringen i Versailles har gifvit tillkänna
är 150.000 man den nu har i fält mot