redan förut bestämda vilkor för lagens antagande. Hr Mankell uttalade i sammanhang härmed: den åsigt, att den nu beslutade utvidgning af värnepligten endast successivt borde tillämpas, för att ej från början väcka ovilja mot densamma. Till sist när alla 32 voro genomgångna begärde hr Gripenstedt ordet och uttalade ett beklagande af det sätt, hvarpå den nu utagerade frågan blifvit inom andra kammaren behandlad, och hvaraf uppenbart visat sig, ehligt talarens förmenande, att indelningsverkets upplösniog Varit hufvud-syftemålet för majoriteten. Talaren hoppades, att den uträkning, man i detta hänseende gjort sig, måtte blifva en missräkning, och trodde att här kunde tillämpas det gamla ordspråket: Man bör ej sälja huden förrän björnen är skjuten. Genom det vilkor, som blifvit uppstäldt för värnepligts-lagens antagande, hade man afskurit lösningen af den stora frågan, ehuru utan tvifvel andra antagliga alternativer, utgående på större eller mindre lindringar, skulle kunnat uppställas. Andra kammaren hade förr fattat boslut, stridande mot talarens åsigter, men han hade då ej reserverat sig; nu kunde han emellertid ej underlåta detta. För de olyckor, Fgotu direkt eller indirekt skulle kunna uppstå derigenom. att frågan blifvit lemnad olöst, drabbade ansvaret uteslutande andra kammarens majoritet, Häri instämde hr A. Rund: bäck. Hr Mankell afgaf en liflig protest mot begkyllniogen, att majoriteten afsett ensamt att 4 bort indelningsverket; denta fnajotitet hade framför allt haft till syftemål att skaffa landet ett försvar på rättvisa grunder; och hr Sven Nilsson i Österslöf, som instämde med hr Mankell, uttalade dessutom ett beklagande deröfver, att hr Gripenstedt, som så verksamt bidragit till den stora representationsreformen, icke med samtna rättskänsla kunde betrakta den teform, som man nu vill genomföra, utan i stället motarbetade densatiimä. Häri instämde hrr Sven Nilsson i Efveröd och Per Nilsson i Kulhult. SS rr rr rr