redan förut bestämda vilkor för lagens anta-
gande. Hr Mankell uttalade i sammanhang
härmed: den åsigt, att den nu beslutade ut-
vidgning af värnepligten endast successivt borde
tillämpas, för att ej från början väcka ovilja
mot densamma.
Till sist när alla 32 voro genomgångna be-
gärde hr Gripenstedt ordet och uttalade ett
beklagande af det sätt, hvarpå den nu utage-
rade frågan blifvit inom andra kammaren be-
handlad, och hvaraf uppenbart visat sig, eh-
ligt talarens förmenande, att indelningsverkets
upplösniog Varit hufvud-syftemålet för majori-
teten. Talaren hoppades, att den uträkning,
man i detta hänseende gjort sig, måtte blifva
en missräkning, och trodde att här kunde til-
lämpas det gamla ordspråket: Man bör ej
sälja huden förrän björnen är skjuten. Ge-
nom det vilkor, som blifvit uppstäldt för värne-
pligts-lagens antagande, hade man afskurit lös-
ningen af den stora frågan, ehuru utan tvif-
vel andra antagliga alternativer, utgående på
större eller mindre lindringar, skulle kunnat
uppställas. Andra kammaren hade förr fattat
boslut, stridande mot talarens åsigter, men
han hade då ej reserverat sig; nu kunde han
emellertid ej underlåta detta. För de olyckor,
Fgotu direkt eller indirekt skulle kunna uppstå
derigenom. att frågan blifvit lemnad olöst,
drabbade ansvaret uteslutande andra kamma-
rens majoritet, Häri instämde hr A. Rund:
bäck.
Hr Mankell afgaf en liflig protest mot be-
gkyllniogen, att majoriteten afsett ensamt att
4 bort indelningsverket; denta fnajotitet hade
framför allt haft till syftemål att skaffa landet
ett försvar på rättvisa grunder; och hr Sven
Nilsson i Österslöf, som instämde med hr
Mankell, uttalade dessutom ett beklagande
deröfver, att hr Gripenstedt, som så verksamt
bidragit till den stora representationsreformen,
icke med samtna rättskänsla kunde betrakta
den teform, som man nu vill genomföra, utan i
stället motarbetade densatiimä. Häri instämde
hrr Sven Nilsson i Efveröd och Per Nilsson i
Kulhult.
SS rr rr rr