och fredligt gingo hem på aftonen, hade blifvit öfverfallna af brandvakter. — Det vill med andra ord säga, att ni öfverföllo brandvakterna, afbröt honom öfversten. Nå, vidare? — Jo, då... jag kom undan... men... Uffe ... han.:. han är inte här, sade Palle; i det han kastade en förtviflad blick öfver rummet. a t — Nu förstår jag, svarade öfversten; ni ha ställt till uppträden på gatan i natt; Uffe blef tagen af brandvakterha, och om jag nu går till poliskammaren, så finner jag min förhoppningsfulle herr son i ett utvaldt sällskap af fyllbultar och galgfåglar. Detta sade öfversten i en ton, som tycktes vara lugn, men om man kunnat blicka in i hans själ, så skulle man ha sett, att ett förskräckligt oväder der höll på att uppstå. Öfversten begaf sig till poliskammaren; Palle följde med. Öfversten kände händelsevis en af tjenstemännen och bad denne om ett samtal i enrum, hvilken anhållan genast beviljades. i — Det har händt något obehagligt med min son, sade öfversten; han Lar inte kommit hem i natt, och jag är rädd för att han fått nattlogis här i polisarresten. — Sådant händer ibland unga personer, när de bli alltför uppsluppna, svarade tjenstemannen med ett lcende. — Ni kan väl inte skaffa mig säker under