och fredligt gingo hem på aftonen, hade blif-
vit öfverfallna af brandvakter.
— Det vill med andra ord säga, att ni
öfverföllo brandvakterna, afbröt honom öfver-
sten. Nå, vidare?
— Jo, då... jag kom undan... men...
Uffe ... han.:. han är inte här, sade Palle;
i det han kastade en förtviflad blick öfver
rummet. a t
— Nu förstår jag, svarade öfversten; ni
ha ställt till uppträden på gatan i natt; Uffe
blef tagen af brandvakterha, och om jag nu
går till poliskammaren, så finner jag min för-
hoppningsfulle herr son i ett utvaldt sällskap
af fyllbultar och galgfåglar.
Detta sade öfversten i en ton, som tycktes
vara lugn, men om man kunnat blicka in i
hans själ, så skulle man ha sett, att ett för-
skräckligt oväder der höll på att uppstå.
Öfversten begaf sig till poliskammaren;
Palle följde med. Öfversten kände händelsevis
en af tjenstemännen och bad denne om ett
samtal i enrum, hvilken anhållan genast be-
viljades. i
— Det har händt något obehagligt med
min son, sade öfversten; han Lar inte kom-
mit hem i natt, och jag är rädd för att han
fått nattlogis här i polisarresten.
— Sådant händer ibland unga personer, när
de bli alltför uppsluppna, svarade tjenste-
mannen med ett lcende.
— Ni kan väl inte skaffa mig säker under-