,
Mordet i Åttarp.
(Från Dagens Nyheters referent.)
I onsdags företog vestra Göinge häradsrätt
ransakning angående det nyligen begångna
dubbelmordet i Attarp, hvilket genom såvil
brottets ryslighet, som de många dermed
förenade mystiska omständigheterna vickt så
mycken uppmärksamhet. Kansakningen leddes
åf Häradets tillförordhade domare, vice hä-
radshöfding Ph. Wester, och som allmän åkla-
gare fungerade kronolänsmannen BH, L. Bring.
Den rymliga tingssalen var till trängsel upp-
fylld af nyfikna. — Innan vi nu börja sjelfva
referatet af ratsakningen Vilja vi i korthet re-
dogöra för hvad som före densamma blifvit i
saken bekant.
Sedan flera år bodde, i ett undantagsljus i At
af Näflinge sockön undäntitgemainen Fer
påK dönnes hustru Karna Frennesdotter, bi
se
innehafvande den höga åldern af mellan 70 och
80 år. De gamla lefde ett verkligt eremitlif. hade
ingen tjenare och mottogo sällan besök. Deras
närmaste frranne var deras fostofson, Mädnens SJ
eT
sterson, åboen Sven Persson, hvilken öfver
deras hemman och boddo omkring 120 alnar från
undantagsluset. De atlsägds värd rikä och hade
för att skydda sig sjeliva och sina rikedomar för-
vandlat huset till en verklig fästning med jerngal-
er, bommar och jernbeslagna dörrar. Tisdags-
morgonen den 14 mars påträffades de åldrige ma-
karne på ett grymt sätt mördade I sind söngar
Begges hufvu en voro krössade, Som det tycktes,
genom hugg al ei yxbärmmare, och å halsen syn-
tos djupaSsär, fö akade af knifstygn. . Intet spår
efter inbrott förmärktes. En del penningar, mån
Visste icke huru myuköt, voro försvunna, men an-
dra på olika ställen förvarade penningar lågo qvar.
Som mordet tycktes föröfvadt med verklig Uska
och mördaren endast tillgripit minsta delen af de
lätt åtkomliga penvingarne, antogs allmänt att mör-
daren mera varit ledd af vvänskap än af vinnings-
Iystnad, men då de mördade veterligen lofvat i
frid med sin om; ing, föreföll sakön allt oförklar-
ligare, och allmänlietens misstankar började slut-
ligen ff en den mest Gorgliga riktning. De mör-
dades fosterson, som hade dom att tacka för allt,
beskylldes allmänt för det gräsliga brottet. De
dryga undantagsförmåner, han måste utgöra,
skulle ha förmött honom fill beslutet ält undan-
rödja sina välgörarg, som nu så hårdt betungade
honom. Dessa sorgliga misstankar förmådde de
mördades slägtingar att utfista en belöning af 300
rdr för ogerningsmannens upptäckanse. Liken
fotograferades och bilden af gummaas öppna öga
blef af vetenskapsmän i Jsund försteråd och un-
dersökt, men då denna ålgärd Vidtagits för sent,
kunde ögat Icke visa der d af mördaren, som
man väntat, utan endast en obetydlig skugga utan
estämda konturer. .
Länge dröjde det dock icke förrän man på an-
nat sätt kom mördaren på spåren. En skräddare
i Näflinge vid namn Svensson, som förut all-
tid varit i betryckta omständifheter, hade helt
plytstigt visat tocken til fullständig förändring
detta afseende Has åt: iga handlande i orten
orde han uppköp af di varor, till eu del för
onom öfverflödsartiklar. Saken anmäldes för di-
striktets länsman, hr Bring, och d V tälide
genast polisförhör med Sven Sv on. och den-
nes hustru. Begge förnoknad tskap om brot-
tet, men hr Bring forskade oft itet tills han an-
såg sig ha funnit ti liga skäl till Sven Svens-
sons inmanande i h Afven här vidhöll denne
sitt nekande och berättade en mycket omständig
historia om sina särdeles oskyldiga åtgöranden den
afton, mordet föröfvats, men slutligen lyckades
det hans själasörjare, dr Bergman i Winslöf, och
slottspastorn Björkman att förmå honom erkänna
det han onsam begätt det gräsliga dådet, som mo-
tiv till hvilket han uppgaf sin stora fattigdom och
omöjligheten att na några penniegar, hvaron
han äfven för ;s bedt de mördade. Hustrun
hado icke haft någon aning om hans broltslighet.
När ransakniogen nu företogs blef, en hvar
öfverraskad vid den stora skilnaden mellan
mördarens verkliga utseende och den förestil-
ping man gjort sig derom, Kn liten person
med ett svagt och intetsigande utseende för-
des inför dombordet. Ingen kunde i hans an-
sigte se något spår af den grymhet som ledt
hans hand, såväl nu vid dubbelmordet, som
för några år sedan då han mördade sin egon
son. Lugn stod han och berättade om sin
gräsliga bedrift så ogeneradt, som om fråga
endast vore om den likgiltigaste sak i verl-
den. Intet tecken till rörelse förmärktes hvar-
ken i hans ansigte eller på rösten,
. De mördades fosterson, Sven Persson, töre-
kallades först och berättede hufvudsakligen:
Han hade varit ute den afton, mordet för-
öfvades, men utan att observera hvarken ljus
från undantagshuset eller något öfrigt ovan-
ligt, Om morgonen hade en yxa med blod-
fläckar påträffats vid dörren i förstugan. De
gamla lågo mördade i dagliga stugan, hustrun
på högra sidan, vänd utåt, och mannen på
venstra, vänd mot väggen. JHEn del penningar
roro borttagne såväl ur en byrålåda, som ur
tt hängskåp, men sedermera hade påträffats
sfver 1,200 rdr i kontanta penningar, hvilka
mördaren ej funnit, fastän en del af dem voro
förvarade på samma stillen der han giort till-
sreppen.
Sven Svenssons prestattest utvisade, att han
ir född i juni år 1818, har ringa kristendoms-
cunskap men är i besittning af medborgerligt
örtroende. Han sjelf berättade angående sina
efnadsomständigheter: Han är oäkta född i
Näflinge och var hemma tills Han uppnått 12
irs ålder, då han kom i skräddarelära, med
wvilken han fortsatte 7!la år, under hvilken
id han vid 15 års ålder för första gången bo-
sick nattvarden. 21 år gammal, blef han soc-
censkräddare för Gumlösa socken, då han bo-
atte sig i Fjerlöf och gifte sig med pigan
3engta Erlandsdotter, med hvilken hän sam-
nanaflat 3 barn under ett 11-årigt äktenskap.
Tustrun reste med mormonerna till Utah och
nedtog de två yngste barnen; det äidste hade
wan 1847 mördat, då det var 2 år gammalt.
;edermera gifte han sig med sin nuvarande
ustru Pernilla, med hvilken han har 2 ännu
efvande barn; ett har aflidit. Ifrån Gumlösa
ocken flyttade hän till Sandby och efter tvenne
rs förlonn derifrån till Näflinga der han ru
- kr Rd — REAR Rn