Hvarj ehanda nyketer.
Till uniformsfrågan.
Då jag härom aftonen kände mig ovanligt litet
sömnig sedan jag gått till sängs, beslöt jag
jag mig för att läsa herr Rms bref från
Paris i dagens Nya Dagligt Allehanda, men,
o, ve! medlet hjelpte ej, ty iag hade ej hun-
nit mer än några rader förr än jag till den
grad öfverraskades af den underrättelsen att
en del af de till Paris återvända friskare-
männen uppträdt j de dyrbaraste uniformer man
ännu någonsin hört omtalas, att sömnen helt och
hållet flydde mina ögon. Desse friskarc-
män, hvilka kallade sig Dödshusarerne,
hade nemligen på sex olika ställen at sin uni-
form burit ett par korslagda banknoter, d. v.
då de minsta franska banknoter äro på hun-
dra frank, således minst 1,200 tranks endast
i prydnader. Hvilken oerhörd lyx! Hvad
skola väl herrar Törntelt m. fl. i andra kam-
maren ja, som missunna våra husarer deras
stackars redgarnssnören och fårskinnspelsar,
då de höra att friskare-männen i det ruine-
rade Frankrike hölja sig i banknoter, som
det tyckes att de kunnat bättre använda än
till att bära utanpå sig.
Underrättelsen förvånade mig verkligen till
den grad, att jag läste om notisen flera gån-
ger, under tro att Morfeus roat sig med att
göra mig något skumögd, men lika fullt stod
der banknoter, ja, till och med ännu på mor-
gonen funnos de qvar; en stund trodde jag
att ett tryckfel kunde vara begånget och att
a blifvit satt i stället för e, så att med bank-
noter menats benknoter (att substantivet knota
i pluralis heter knotor enligt Fryxells m. fl.
grammatikor, kunde ju herr Rm lätteiigen
glömt! under sin långa bortovaro från
täderneslandet), men vid närmare granskning
fann jag detta omöjligt, ty ödet hade så fogat
att det märkvärdiga ordet blifvit deladt på
tvenne rader, och tydligt stod der bank-noter.
så att något tvifvel ej mera fanus om riktig-
heten af herr Rus uppgifter. E—
ftenmO——NRNRNTRIN — NNE RIK TE ÖÖK—XKL ORER,ÖX RK ROR JONER IL