lemförande öfversigt af hrr Abe-
lins och Mankells förslag till
landtförsvarets ombildning.
(Forts. fr. föreg. nr.)
Mot hr Mankells armå har man anmärkt,
att den skulle vara vida lösligare sammansatt
än hr Abelins, Låtom 0ss- se, i hvad mån
denna anmärkning är grundad.
Hvad till en början beträffar specialvapnen,
torde den vara föga berättigad. Ir A. har
omkring 5,000 man kavalleri, men hr M. blott
4.000. Nedsättningen af kavalleriets styrka
synes fullt motiverad genom dess förminskade
användbarhet i följd af snabbskjutningens stora
utveckling, hvartill kommer vår brutna terräng,
som nästan öfverallt omöjliggör dess använ-
dande till annat än förposttjenst. Men äfven
om man skulle anse nedsättningen mindre
lämplig, så ersättes kavalleriets mindre styrka
hos hr M. fullt ut af dess bättre beskaffen-
het, då åt detsamma i garnison kan gifvas så
lång utbildningstid, som någonsin behöfves,
hvilket ingalunda är fallet med det indelta. .
Hr A; har i sitt första förslag en artilleri-
stam af något ötver 3,000 man och i sitt an-
dra af 4,000 man. Hr M. bibebåller artilleri-
stammen vid 3,000 man, men ger åt bevärin-
gen en öfningstid af 114 dagar, i stället för
hr A:s 60 eller 90.
Hr A:s ingeniörtrupps stam är 840 man;
hr M:s 600 man; men i stället öfvas hans be-
värlog, såsom nyss nämdes, så mycket mera,
Hos hr M.-synas specialvapnen således fullt
ut lika goda som hr A:s.
Må vi nu se till, huru förhållandet är med
infanteriet. Hr A. har, alla befattningar in-
beräknade, en stam af omkring 30,000 perso-
ner; hr M. endast: af 15,000 personer. Af