En stor grön papegoja satt och sof i sin bur;
midt emot denna sutto ett par små näpna
markattor äfvenledes slumrande. I en snäcka,
större än Uffe någonsin förr sett, var en
yppig buskväxt med stora röda blommor plan-
terad. Öfver spegeln, som gick ned ända till
golfvet, såg man ett par uppstoppade paradis-
fåglar. Ett litet bord, inlagdt med perlemor,
var betäckt af åtskilliga grannlåter, romerska
perlor, en solfjäder af elfenben, en bronsfigur,
samt flera små uppstoppade kolibrir, hvilkas
praktfulla fjädrar lyste med en metallisk glans.
Dessa och andra dylika suker försatte Uffe i
en sådan förundran att han stannade midt på
golfvet likasom förstenad och kastade för-
bluffade blickar omkring sig. Palle Löve,
som var van att röra sig på främmande ställen
lika ogeneradt som då han var hemma, hade in-
tagit en beqväm ställning i soffan. :
— Sätt dig ned, Uffe, sade han, och stå
inte så der och ge dum ut som den pantsatte
bondpojken.
I detsamma öppnades dörren, och Inez trädde
in. Palle stod genast på benen och bugade
sig, men Uffe förblef orörlig, försänkt i tyst
beundran, ty en så fulländad skönhet hade
han aldrig förr skådat. Inez var högrest och
smärt, de mörka, drömmande ögonen beskugga-
les af långa, silkeslena ögonfransar, och då
non höjde sin blick och såg på Uffe, kände
lenne en elektrisk stöt från topp till tå. I de
svarta, rika lockarne, som böljade kring den