Under hvarje dag i ett svenskt läger exerce-
ras strängt, vanligtvis 8 timmar, alla uppställ-
nitigar och öfriga tjensteförrättningar oberiäk-
nade, då den vanliga exercistiden utomlands
blott är 2, högst 4 timmar om dagen; till och
med i lägret vid Chålons exercerades ej mera,
Hvarje dag hos oss, kan således minst anses
motsvara 3 i de flesta andra europeiska ar-
m6er. Och då hos herr M. allenast fattas 6
dagar i 4 månader, så skulle denna tid nära
på motsvara ett år utomlands. .
Men det oaktadt förmoda vi, att br M. ej
ogerna sett, om han kunnat våga föreslå en
längre öfningstid för beväringen eller — om
detta ej haft någon utsigt till framgång i an-
seende till de hos oss ännu outvecklade före-
ställningarne om de stora förpligtelser den
allmänna värnepligten medför — i stället
ännu mera öka den fasta befälskaderns
styrka. Men vi veta, att hr M. i detta
hänseende, på ett sätt som hedrar honom, an-
sett sig bunden af sparsamhetsskäl och der-
före trott sig böra inskränka de årliga och or-
diaarie kostnaderna för försvarsväsendet till
de nuvarande, Men skulle denna hänsyn bort-
falla, så äro vi fullt öfvertygade om, att hr
M. med nöje skulle se både befälskadern ökad
och beväringsöfningarne förlängda. Emellertid
finnes naturligtvis intet i hr 3:s förslag, som
hindrar att ej detta möjligen i framtiden
kan ske.
Hr Mankells organisation har framtör hr
Å:s det stora företrädet att vara mera likar-
tad och homogen. Hans infanteri utgöres blott
af värnepligtige med befälskader, hvarafvåter
en ej ringa del äfven är värnepligtig. Hans
kavalleri är helt och hållet värfvadt, och blott
ersättningstrupperna skola vara värnepligtige.
Äfven af artilleriet och ingeniörtruppen är en
stor del värfvad, och de värnepligtige blott
afsedde för vissa mindre vigtiga befattningar.
Men dessa värfvade skola ej, såsom de närva-
rande, dröna bort sin tjenstetid i kasernerna,
utan böra mellan öfningstiderna permitteras
för att med sin arbetskraft komma landet till
godo. Att hr M. bibehållit en del värfvade
trupper kommer sig för öfrigt blott deraf, att
han konseqvent velat tillämpa den stora och
rättvisa grundsatsen, att öfningarne för alla
värnepligtige böra vara lika långa. De värf-
vade trupperna kunna emellertid, då förän-
drade förhållanden sådant möjligtvis medgifva,
lätteligen förminskas eller alldeles borttagas.
Genom hr A:s förslag fortsättes inom armån
den dualism, som hittills för dess utbildning
och anda visat sig så ofördelaktig. Den kom-
mer att bestå af ex beståndsdel, den stående
hären, som företrädesvis omhuldas och på
hvars utveckling de förnämsta ansträngniogarne
riktas, samt af en annan, beväringshopen,
hvilken i mer eller mindre mån försummas
och missaktas, Detta förhållande ligger så i
sakens natur, att det svårligen kan afhjelpas,
äfven om de strängaste föreskrifter och gene-
relordres skulle utfärdas.
Genom hr M:s förslag blir massan at be-
folkningen vida mera vapenöfvad, hvilket na-
turligtvis måste anges såsom en stor fördel.
Detta har isynnerhet inflytande på landstormen
eller ortförsvaret, som härigenom blir dugligare
tt fylla sin uppgift. Härtill kommer, att hr
M:s reservbefäl, som skall leda landstormen,
såsom vi ofvan gett, är både talrikare och bättre
itbildadt än hr A:s, Första uppbådet af den
;ednares landstorm, d. v. s. det enda som i
len närmaste framtiden verkligen torde kunna
påräknas tör aktiv tjenstgöring, omfattar för
frigt blott 5 åldersklasser, eller 60.000 man,
lå hr M:s utgör 7 åldersklasser, eller 80,000
nan. Någon jemförelse mellan hr A:s och hr
M:s landstorm torde derför knappast kunna
comma i fråga.
Tager man nu slutligen en blick öfver det
1ela, så finner man att hr M:s förslag möjli-
en i några punkter är svagare än hr A:s,
nen att, motsatt, den sednares i andra punk-
RE ar Ar DE Ae a a rr rr AR ar AE ag Me ie Nr MS nt RN