alla baldrottningar och att han hatade allra-
mest alla spanska baldrottningar.
Palle sökte på allt sätt lugna sin väns upp-
rörda sinne. Han föreställde Uffe att Inez
möjligen var utgången, att de ju i alla händelser
skulle föras in i det rum der kaptenen hade
sina naturhistoriska samlingar, och dit komme
väl icke Inez att följa dem. På detta vis
lyckades: det honom att få Uffe med sig
ännu längre, och de uppnådde omsider Knippels-
bro. På andra sidan om denna i det stora
hörnhuset bodde kapten Roslin.
— Kan du se de upplysta fönstren i för-
sta våningen? frågade Palle, i det han stan-
nade ett ögonblick framför Knippelsbro, hvarest
just då en stor forvagn hindrade öfvergången.
Der bor Roslins.
Vid åsynen af de upplysta fönstren kände
Uffe ånyo den största lust till att vända om,
men han var rädd för att Palle skulle bli
ond, derför gjorde har våld på sig sjelf och
följde med.
De gingo upp för trappan och ringde på
dörren. En svart betjent, som talade pruten
dånska, läste upp och hjelpte dem att taga af
sig öfverrockarne. Derpå förde han dem in
i hvardagsrummet. För tillfället var ingen
derinne, men de många utländska saker som
funnos der gåfvo rummet ett ovanligt utseende
och bidrogo till att göra Uffes stämning ännu
mera högtidlig. Framför soffan, som stöd i
ett hörn, var en präktig tigerhud utbredd.