alla baldrottningar och att han hatade allramest alla spanska baldrottningar. Palle sökte på allt sätt lugna sin väns upprörda sinne. Han föreställde Uffe att Inez möjligen var utgången, att de ju i alla händelser skulle föras in i det rum der kaptenen hade sina naturhistoriska samlingar, och dit komme väl icke Inez att följa dem. På detta vis lyckades: det honom att få Uffe med sig ännu längre, och de uppnådde omsider Knippelsbro. På andra sidan om denna i det stora hörnhuset bodde kapten Roslin. — Kan du se de upplysta fönstren i första våningen? frågade Palle, i det han stannade ett ögonblick framför Knippelsbro, hvarest just då en stor forvagn hindrade öfvergången. Der bor Roslins. Vid åsynen af de upplysta fönstren kände Uffe ånyo den största lust till att vända om, men han var rädd för att Palle skulle bli ond, derför gjorde har våld på sig sjelf och följde med. De gingo upp för trappan och ringde på dörren. En svart betjent, som talade pruten dånska, läste upp och hjelpte dem att taga af sig öfverrockarne. Derpå förde han dem in i hvardagsrummet. För tillfället var ingen derinne, men de många utländska saker som funnos der gåfvo rummet ett ovanligt utseende och bidrogo till att göra Uffes stämning ännu mera högtidlig. Framför soffan, som stöd i ett hörn, var en präktig tigerhud utbredd.