underkänna deras nytta och ej heller under låta att bereda lättnader för deras existens hvarigenom staten äfven finge rätt att utöfv: någon kontroll på deras verksamhet. Hr Rydberg häntydde äfven på den poli tiska sidan af denna fråga eller på vigten dera att statens skolor hafva några fria konkurren ter. Vi kunna väl, med exemplen från andr: länder för ögonen, tänka oss den möjligheten att en ecklesiastikminister skulle finna med statens, situationens eller ett visst partis för del förenligt, att modellera landets ungdom efter ett visst begränsadt system och derefter inrätta undervisningan i statens skolor. För hvilka vådor skulle icke nationen då bli ut satt, om. undervisningsväsendet vore ett statens monopol? Beträffande den ekonomiska sidan af frågan, anmärkte samma talare att sparsamhet visserligen blifvit ett slagord, men att bakom detta ord ligger äfven ett bestämdt begrepp, som under närvarande tid har stor betydelse för vårt land. Skall staten genom att icke bereda de privata skolorna några lättnader bli tvungen att åtaga sig allas undervisning, så blir naturliga följden den, att byggandet af nya skolor och tillsättandet af en ökad lärarepersonal oupphörligt måste fortgå. En enda ny skola skulle kosta vida mer, än den utgift staten möjligen kunde få genom att mottaga privata lärare, hvilka dessutom icke komma i statens tjeost med uttömda krafter, utan medföra en förvärfvad erfarenhet, som ingen direkte från akademien kommen yngling besitter. Likheten mellan lärarne i den privata skolan och i statens skolor, är den, att båda arbeta för statens ändamål; skilnaden dem cmellan är deremot den, att den privata läraren icke kostat staten någonting, då den andra deremot från början kostat staten ganska betydligt. Dr Abr. Rundbäck antörde i afseende på kostnaden några statistiska uppgifter, som visade att de yttrade farhågorna mot intrång i statsskolornas lärares rättigheter efter nuvarande förhållanden icke äro synnerligen grundade. Så äro nu 837 lärare anställda i statens skolor, då deremot endast 10 å 12 i pri vata af här ifrågasatta qvalifikation. Hvarje lärjunge, som staten undervisar, kostar 130 rdr. Om man beräknar kostnaden för hvarje lärjunge som för närvarande åtnjuter undervisning vid de privata skolorna i Stockholm och Göteborg, besparas staten för dessa årligen en utgift af mer än 100.009 rdr. Hr Hedin erinrade, i afseende på den ekonomiska delen at frågan, äfven derom, att qvinnor nu medgifvits rätt att idka medicinska studier och man kan vänta att äfven andra vetenskapliga vägar komma att öppnas för dem, der föregäende undervisning i elementarläroverk är nödvändig. Denna nya grupp af lärjungar skulle det vara gauska godt att kunna, åtminstone till någon del, afleda till privata skolor. andra sidan utvecklade talaren, genom att bemöta hr Lithner, alla de nyttiga verkningar, som en fri konkurrens i undervisningen skulle medföra, en konkurrens hvilken vore särdeles önskvärd på undervis ningens alla områden, der staten nu dominerande uppträder. Efter slutad diskussion begärdes votering, genom hvilken motionen afslogs med 72 röster mot 60, hvilka afgåfvos för det af utskottet tramställda skrifvelseförslaget. Genom denna diskussion hade kammaren så uttömt sina krafter, att då statsutskottets utjåtande i anledning af väckta motioner om Grundskatternas aflösning, föredrogs, fälldes derom icke ett enda yttrande oaktadt utskottet hade afstyrkt flera i ämnet väckta motioner af ledamöter i andra kammaren och oaktadt denna fråga icke hör till dem, som få i tysthet begrafvas. Kammaren åtskildes kl. 9 på aftonen. Utskottets afstyrkande gillades äfven af första kammaren, dock först efter någon stunds diskussion, derunder visserligen ingen yrkade bifallitill motionerna, men deremot hrr CC. Ekman och von Koch på det ifrigaste framställde den önskan och förhoppning, att regeringen till nästa riksdag skulle sjelf framkomma med ett förslag i den riktning, att dessa skatter skulle kunna aflösas, men på ett för staten fördelaktigt sätt. Den senare talaren förordade såsom utgångspunkt för ett dylikt förslag hr Carl Anders Larssous vid någon töregående riksdag väekta motion i: grundskattefrågor. Hrr Bergstedt, G. ef Ugglas och Rydqvist hade åtskilliga, mer och mindre djupgående, invändningar mot de både förste talarnes ofvannämnda önskningsförslag. Hr Hasselrot väckte motion om ändring af förordningen om. försvarslöshet, i sammanhang med den af k. m:t aflåtna proposition om ny fattigvårdsstadga, hvilken motion bordlades. RATTEG.och POLISNYHETER. UÅÖRSTA NAMATAT RN