voro timmar. Jag vet icke huru länge jag
med återhållen andedrägt och gripen af fasa
hade åskådat uppträdet, då en kula slog in
genom rutan bredvid den, genom hvilken
jag tittade, ock plattades mot väggen
bakom oss. En glasskärfva slog till hr
Furleys hatt; vi voro ensamme i rummet
och en stund vågade vi ej se ut; men skju-
tandet pågick fortfarande, dock temligen
oregelbundet. Förmodligen var det nu icke
så lätt att få se ett offer som man kunde
skjuta på. Slutligen vågade jag titta ut och
blef varse en af dessa demoner, som just
då föll på knä, sigtade med geväret åt Rue
Neuve des Petits Champs och gaf eld. Hör-
net af gatan hindrade mig från att se det
föremål på hvilket han sigtade. En port
öppnades sakta och en person smög sig ut,
synbarligen i afsigt att försöka föra in den
sårade; en varnande skottsalva kom honom
emellertid att skyndsamt draga sig tillbaka.
Lika tigrar, sågo de sig girigt omkring
efter mera blod; men gatorna voro alla felk-
tomma -— endast hattar och liflösa menni-
skokroppar voro qvarlemnade på dem. Det
är mig en glädje ett anmärka det vid när-
mare påseende befanns att en stor del af
de på gatan liggande hvarken var död eller
ens sårad, utan hade intagit denna ställning
endast för att vara i säkerhet. Plötsligen
fick fMman se en ensam man komma gående
från Rue des Capucines, hviftande med en
hvit näsduk. Han nalkades utan hinder till
dess han kom på 15 stegs afstånd från en
nationalgardist, som då efter moget öfver-
vägande höjde sitt vapen och sköt på ho-
nom. Märkvärdigt nog, träffade skottet honom
icke. Denne tappre man lät sig häraf icke
bekomma; han fortsatte vägen utan att
etanna eller vända sig om. Hans lif tycktes
ara försäkradt af en högre makt; han kom
inda fram till de nationalas linie, utan att
någon af dem sköt på honom. Nu funno
jag oeh min följeslagare skäligt att genom
en bakport begifva oss ut på Rue St Ar-
naud. Det var endast fyra personer på denna
gata: en man, som sprang så fort han kunde,
samt en sårad, haltande person, som stöddes
af två vänner. Alla voro synbarligen s, k.
bättre folk, och de osårade sade att de ärb-
nade gå efter sina gevär, som de hade hem-
ma. Efter en stund återkommo vi till vårt
hotell, der vi slogo osg ned för att hemta
andan,