Offentlig föreläsning. Till för-
mån. för högskolefonden hölls i går afton
i Vetenskapsakademiens hörsal af hr docen-
ten C. T. Cleve en föreläsning öfver det or-
ganiska lifvets betydelse vid bildande af berg-
arter. Dervid skildrade föreläsaren de olika
slag af bergarter, hvilka finnas: vulkaniska,
sådana som uppkomma i vattnet m. f., samt
gättet hvarpå de bildas. Så uppdrogs en
fullständigare skildring af korallbildningarne
samt i sammanhang härmed af de små djur,
polyper, hvilkas sammanslutning af milliar-
derg milliarder åstadkommer dessa korallbild-
ningar. Nämnda polyper lefva dels i kolonier,
dels enstaka; bland dessa senare är den
praktfulla sjöanemonen. Korallerna växa,
såsom helt naturligt är, högst långsamt, ty
den kalk hafvet afsöndrar är obetydlig till
qvantiteten. I Stilla oceanen samt vid
Östindiens och Afrikas östra kust äro de
i sitt fullaste for; vattnet är der klarast,
och ett klart, rent vatten är ett lifsvil-
kor för dessa varelser. Deras värsta fien-
der äro musslorna och i synnerhet krab-
Pborna, hvilka senare tyckas vara förlänade
med en oupphörlig hunger. Innanför korall-
refvens sidor, hvarest vattnet är lugnare, är
ett helt annat lif, med olika djurarter, än
utom yttersidorna. I dessa så kallade lagu-
ner finner man ofta en kalkbildning, upp-
kommen ej blott af djur, utan äfven af tång-
växter. Korallerna fortsätta sin uppväxt
tills de nått vattenytan vid ebb. De ut-
sättas nu för vågornas och vindarnes inver-
kan. Härigenom inkastas sand, hvilken i
förening med det ilagunerna befintliga kalk-
slammet småningom uppfyller tomrummet
mellan de yttre korallstockarne — och en ö
är färdig, hvilken nu erhåller vegetation af
dit ilandflutna alster ur växtriket och till
sist är beredd att mottaga menniskor. —
De noggrannaste studierna öfver dessa ko-
rallref och öar äro gjorda af den verlds-
kunnige engelske naturforskaren Darwin. —
Föreläsaren omnämnde derefter det causal-
sammanhang, som eger rum mellan de vul-
kaniska bergens å dylika öar verksamhet
och verksamheten på hafsbotten. — En ko-
rallbildning ganska nära oss är den s. k.
Gotlandskalken, men upphofvet till denna
består af koralldjurarter, af hvilka numera
icke finnas representanter inom den lefvande
verlden. Den kalk, man bryter upp omkring
Paris och gom varit ett så väsentligt materiel
för de senare årens storartade byggnadsföretag
i denna stad, består af lemningar efter organi-
ska djurkroppar; likaså den bergart, hvarpå
större delen af staden Wien är uppförd. —
Om kalkbildningarne, uppkomna af hafsdjur,
på hafsbotten har man egentligen ej haft
stor kunskap förrän efter de vetenskapliga
undersökningar, hvilka samtidigt med den
atlantiska telegrafkabelns nedläggande verk-
ställdes. Föreläsaren framdrog åtskilliga in-
trossanta resultat, hvilka blifvit en följd af
ofvannämnda undersökningar.
Föreläsningen bevistades af en ganska tal-
rik åhörarekrets.
Konserten på Stora teatern
förliden tisdag var ett slags minnesfest öf-
ver den store Beethoven, som onekligen hade
bort gifvas den 17 december 1870, sekular-
dagen af hans födelse, men tiden medgaf
väl icke då instuderandet af de stora musik-
verk som nu utfördes. BSalongen var rikt
eklärerad, alla biträdande voro högtidsklädda,
och kören var betydligt förstärkt. Endast
kompositioner af Beethoven gåfvos. Hans
vackra Festuvertyr, op. 124, öppnade kon-
gerten, hvarpå följde den stora arian CARh,
porfidol, utförd af fru Michaeli med den öf-
verlägsna virtuositet, känsla och dramatiska
lif, hvaraf denna utmärkta artist är mäktig;
vidare spelade hr Hagemeister den sköna
F-dur-romansen för violin; ehuru detta num-
mer utfördes så förtjenstfullt som man kan
vänta af en ung artist, hvilken ännu har
mycket att lära, hemställa vi om det icke
hade varit festen mera värdigt, om konsert-
mästaren Mejer, utan tvifvel teaterns ut-
märktaste violinvirtuos, fått spelat. ex. den
herrliga konserten i D-dur, Första afdel-
ningens final atgjordes af den berömda kom-