Offentlig föreläsning. Till förmån. för högskolefonden hölls i går afton i Vetenskapsakademiens hörsal af hr docenten C. T. Cleve en föreläsning öfver det organiska lifvets betydelse vid bildande af bergarter. Dervid skildrade föreläsaren de olika slag af bergarter, hvilka finnas: vulkaniska, sådana som uppkomma i vattnet m. f., samt gättet hvarpå de bildas. Så uppdrogs en fullständigare skildring af korallbildningarne samt i sammanhang härmed af de små djur, polyper, hvilkas sammanslutning af milliarderg milliarder åstadkommer dessa korallbildningar. Nämnda polyper lefva dels i kolonier, dels enstaka; bland dessa senare är den praktfulla sjöanemonen. Korallerna växa, såsom helt naturligt är, högst långsamt, ty den kalk hafvet afsöndrar är obetydlig till qvantiteten. I Stilla oceanen samt vid Östindiens och Afrikas östra kust äro de i sitt fullaste for; vattnet är der klarast, och ett klart, rent vatten är ett lifsvilkor för dessa varelser. Deras värsta fiender äro musslorna och i synnerhet krabPborna, hvilka senare tyckas vara förlänade med en oupphörlig hunger. Innanför korallrefvens sidor, hvarest vattnet är lugnare, är ett helt annat lif, med olika djurarter, än utom yttersidorna. I dessa så kallade laguner finner man ofta en kalkbildning, uppkommen ej blott af djur, utan äfven af tångväxter. Korallerna fortsätta sin uppväxt tills de nått vattenytan vid ebb. De utsättas nu för vågornas och vindarnes inverkan. Härigenom inkastas sand, hvilken i förening med det ilagunerna befintliga kalkslammet småningom uppfyller tomrummet mellan de yttre korallstockarne — och en ö är färdig, hvilken nu erhåller vegetation af dit ilandflutna alster ur växtriket och till sist är beredd att mottaga menniskor. — De noggrannaste studierna öfver dessa korallref och öar äro gjorda af den verldskunnige engelske naturforskaren Darwin. — Föreläsaren omnämnde derefter det causalsammanhang, som eger rum mellan de vulkaniska bergens å dylika öar verksamhet och verksamheten på hafsbotten. — En korallbildning ganska nära oss är den s. k. Gotlandskalken, men upphofvet till denna består af koralldjurarter, af hvilka numera icke finnas representanter inom den lefvande verlden. Den kalk, man bryter upp omkring Paris och gom varit ett så väsentligt materiel för de senare årens storartade byggnadsföretag i denna stad, består af lemningar efter organiska djurkroppar; likaså den bergart, hvarpå större delen af staden Wien är uppförd. — Om kalkbildningarne, uppkomna af hafsdjur, på hafsbotten har man egentligen ej haft stor kunskap förrän efter de vetenskapliga undersökningar, hvilka samtidigt med den atlantiska telegrafkabelns nedläggande verkställdes. Föreläsaren framdrog åtskilliga introssanta resultat, hvilka blifvit en följd af ofvannämnda undersökningar. Föreläsningen bevistades af en ganska talrik åhörarekrets. Konserten på Stora teatern förliden tisdag var ett slags minnesfest öfver den store Beethoven, som onekligen hade bort gifvas den 17 december 1870, sekulardagen af hans födelse, men tiden medgaf väl icke då instuderandet af de stora musikverk som nu utfördes. BSalongen var rikt eklärerad, alla biträdande voro högtidsklädda, och kören var betydligt förstärkt. Endast kompositioner af Beethoven gåfvos. Hans vackra Festuvertyr, op. 124, öppnade kongerten, hvarpå följde den stora arian CARh, porfidol, utförd af fru Michaeli med den öfverlägsna virtuositet, känsla och dramatiska lif, hvaraf denna utmärkta artist är mäktig; vidare spelade hr Hagemeister den sköna F-dur-romansen för violin; ehuru detta nummer utfördes så förtjenstfullt som man kan vänta af en ung artist, hvilken ännu har mycket att lära, hemställa vi om det icke hade varit festen mera värdigt, om konsertmästaren Mejer, utan tvifvel teaterns utmärktaste violinvirtuos, fått spelat. ex. den herrliga konserten i D-dur, Första afdelningens final atgjordes af den berömda kom