att högt erkänna det, och det är en pligt som
jag fullgör med nöje. Att det funnits perso-
ner som alltid haft större anspråk än hr ba-
ron Adelsvärd med den bästa vilja i verlden
kunnat tillfredsställa, säger sig sjelft, men
otacksamheten är en planta som frodas i alla
länder; det är derför så mycket angenämare
för den rättänkande att kunna försäkra det vår
beskickning .ej på minsta sätt låtit inverka på
sig af de oförnöjdes hotelser, utan alltjemt
med samma beredvillighet tillhandagått alla,
utan undantag.
Ytterligare skref fru BStraube den 12
mars:
Bland de som erhållit hjelp finnas sex per-
soner som ej äro arbetare, men på hr Ruben-
sons hemställan till arbetarne förklarade de
enhälligt, det de önskade att intet undantag
skullle förekomma, utan qaelningen ske lika
åt alla. (De medel som äro insamlade i Gö-
teborg äro uteslutande utdelade bland arbe-
tarne; -likaså komma medlen från Norge
att endast utdelas bland dem.) Vi ansågo
oss i följd deraf kunna handla såsom vi
gjort. Dessutom äro i närvarande stund —
liksom förhållandet varit under hela belägrin-
gen — ej arbetarne de mest olyckliga, utan
just denna classe intermediaire, hvartill åt-
skillige af dem som nu erhållit understöd
höra. De som kunnat avropa ambassaden om
hjelp ha ej lidit den ringaste nöd; de stac-
kare deremot, hvilkas sambhällsställning hin-
drat dem att begära allmosor, de ha fått både
svälta och frysa!
Med detta sista bref följde redovisning
för de medel fru Straube utdelat till 6 fruar
och 6 ögifta fruntimmer. Redovisningen
var verificerad genom intyg af attachön,
hr G. A. Lewenhaupt.
Fru Straube afslutade sitt bref med föl-
jande ord:
Med detsamma jag till den svenska allmän-
heten lemnar redovisning för de medel som
kommit mig tillhanda, har jag en kär pligt
att uppfylla: nemligen att å egna och härva-
rande landsmäns vägnar framföra min varma
och obegränsade tacksamhet för den frikostig-
het, hvarmed man i Sverige skyndat de i
Paris nödställda svenskarne och norrmännen
till hjelp. Ofvanstående redovisningar utvisa
huru de insamlade penningarne blifvit förde-
lade. Biträdd af hr Rubenson, som gått mig
tillhanda med en tjenstaktighet och beredvil-
lighet öfver allt beröm, tror jag mig kunna
försäkra att det ej i Paris fins någon nöd-
ställd svensk eller norrman, som ej erhållit
den hjelp de hemmavarande åt honom be-
räknat.
Om bland det stora antalet funnits någon
missnöjd — det jag har alla skäl att betvifla
— får man derför ej ifrågasätta hvarken hr
Rubensons eller min goda vilja, endast vår
oförmåga att kunna göra alla 1 lag är i så
fall skulden dertill.
Som redovisningarne tillkännagifva, har jag,
efter mogen öfverläggning med hr Rubenson
och den härvarande svenska beskickningen,
lemnat en större summa till den af h. m, enke-
drottning Josefina stiftade nödhjelpskassan
för svenska och norska arbetare. Om de sum-
mor för Jandsmännens räkning, som jag från
Sverige evbållit, kommit mig tillhanda under
belägringen, hade jag ej ansett mig böra tänka
på framtiden, Utan uteslutande på stundens
nöd och bekymmer, men som betydliga för-
ändringar inträffat sedan Paris kapitulation
och fredens undertecknande samt en god del
af arbetarne redan åter inträdt i verksamhet,
och arbete ej kommer att tryta, ansåg jag
det vara min pligt att ihågkorama det äfven
framdeles lidanden kunna förestå de i Paris
vistande svenskarne. Jag tvekade derför ej
att lemna de summor redovisningarne utvisa
till den ifrågavarande kassan, ur hvilken redan
den 1 mars lån och hjelp utgingo.
Framförande ännu en gång min oskrymtade
tacksamhet till landsmännen hemma i Sverige
för deras outtröttliga hjelpsamhet, till Red. af
Dagens Nyheter och Aftonbladet för deras
medverkan till det lysande resultat som blif-
vit vunnet, och till hr Rubenson för det rast-
lösa nit, hvarmed han bistått mig, har jag
äran teckna mig Bertha Straube.
Utrymmet tillåter oss icke att förrän i
morgon införa hr Rubensons bref med upp-
gift på de manliga understödstagare — en,
som det tyckes, fullständig förteckning öfver
de i Paris varande svenska arbetarne.
