— 538 — teket, gömde han sig gerna bakom väggen ti inre rummet. På hösten år 1847 hade Uffe tagit den s. k. provisors-examen. Egentligen skulle han nu lemna apoteket under ett år för att läsa på apotekare-examen, men apotekaren, herr Jersbeck, föreslog att han skulle konditionera såsom provisor på apoteket någon tid, för att förvärfva sig mera praktik. Uffe skulle då få större frihet, sofva hemma om nätterna, äta middag hemma, och när han då och då hade lust att tillbringa en afton ute bland vänner och bekanta, skulle intet hinder vara härför. Uffe gick in på dessa vilkor, det var honom alldeles likgiltigt om han skulle sitta hemma ett år och träla för examens skull eller gå och träla på apoteket; det ena var lika tråkigt och otillfredsställande som det andra. Uffe var nu tjugu år gammal. Han var ovanligt lång och dertill starkt byggd, hans lemmar voro grofva och muskulösa, men han saknade hållning, den stora kroppen vaggade hit och dit, det såg alltid ut som om han icke riktigt visste hvar han skulle göra af sig sjelf. Det tjocka, blonda håret hade han låtit klippa utaf tätt invid huden, och i de grå ögonen hvilade stt uttryck af dåsighet och melankoli. Hvar och en som såg Uffe syssla med burkar och pannor på apoteket kunde lätt säga att der var icke Uffes plats, men värre var det att säga hvar Uffus rätta plats då egentligen skulle vara.