— 538 —
teket, gömde han sig gerna bakom väggen ti
inre rummet.
På hösten år 1847 hade Uffe tagit den s. k.
provisors-examen. Egentligen skulle han nu
lemna apoteket under ett år för att läsa på
apotekare-examen, men apotekaren, herr Jers-
beck, föreslog att han skulle konditionera så-
som provisor på apoteket någon tid, för att
förvärfva sig mera praktik. Uffe skulle då
få större frihet, sofva hemma om nätterna,
äta middag hemma, och när han då och då
hade lust att tillbringa en afton ute bland
vänner och bekanta, skulle intet hinder vara
härför. Uffe gick in på dessa vilkor, det var
honom alldeles likgiltigt om han skulle sitta
hemma ett år och träla för examens skull
eller gå och träla på apoteket; det ena var lika
tråkigt och otillfredsställande som det andra.
Uffe var nu tjugu år gammal. Han var
ovanligt lång och dertill starkt byggd, hans
lemmar voro grofva och muskulösa, men han
saknade hållning, den stora kroppen vaggade
hit och dit, det såg alltid ut som om han icke
riktigt visste hvar han skulle göra af sig
sjelf. Det tjocka, blonda håret hade han låtit
klippa utaf tätt invid huden, och i de grå
ögonen hvilade stt uttryck af dåsighet och
melankoli. Hvar och en som såg Uffe syssla
med burkar och pannor på apoteket kunde
lätt säga att der var icke Uffes plats, men
värre var det att säga hvar Uffus rätta plats
då egentligen skulle vara.