deras armar åt arbetet. Soldater, söner af folket,
förenen er med oss för att rädda republiken! Ko-
nungar och kejsare ha gjort oss tillräckligt ondt.
Befläcken icke edra lif. En befallning bannlyser
icke samvetets röst. Låtom oss omfamna hvar
andra i deras åsyn, hvilka skulle vilja se oss af-
skära hvarandras strupar för att vinna en befor-
dran, få en syssla eller för att åter insätta en ko-
nung. Alltid lefve republiken! Beslutadt vid mö-
tet i Vauxhall den 10 mars 1871.
Den orsak, på grund af hvilken hr Thiers
förklarade att regeringen icke genast kunde
flyttas till Paris — ehuru hon var nödsakad
att begifva sig någonstädes i dess grannskap
— var både snillrik och originel. Han tog
församlingen genom öfverraskning, ty ingen
annan hade vidrört den, ehuru alla de argu-
ment, som mest framhöllos, hade. diskuterats
fram och tillbaka. Han förklarade nemligen
att regeringens omedelbara förläggande till
Paris skulle vara liktydigt med ett för tidigt
lösande af en af de konstitutionela frågor,
hvilka församlingen borde lägga åsido — va-
let af en hufvudstad. — En af de största
konstitutionela frågor är valet af hufvudstad,
och alla sådana frågor var Thiers fast beslu-
ten att icke vidröra. Det vore församlingens
pligt liksom regeringens afsigt att för det när-
varande undvika alla politiska frågor, som
kunde framkalla split. En del var för mo-
narki, en annan för republik, men båda par-
tierna voro ense om att det arbete, som ome-
delbart förestod dem, var reorganisation.
För att kunna reorganisera få ni ingenting
göra som söndrar er; för att befrämja landets
utrymmande af fienden, för att ordna dess
finansväsende, för att åstadkomma en admini-
stration, för att rekonstruera alla valda kårer,
för att era fångar skola komma tillbaka, för
att belöna armån och gifva arbetet åter alla
de män som blifvit ryckta från detsamma —
för detta värf, som är. så angeläget, oundgäng-
ligt för att lifvet skall pånyttfödas i vårt land,
är det nödvändigt att ej göra det ringaste som
söndr ar er.
Journal de St Petersbourg4 yttrar i an-
ledning af konferensens beslut, att Europas
makter, oaktadt de häftiga utfallen i den
europeiska pressen, betrakta Gortschakoffs
not icke som en utmaning, icke som ett
mot den europeiska freden riktadt anslag,
utan som ett moderat och lagligt förslag.
Resultatet af konferensen, hvarigenom man
ej åsidosatt någon som helst rättighet eller
fordrat offer af någon, hade endast upprät-
tat kränkta rättigheter, undanröjt en sym-
bol för internationelt misstroende, stärkt det
uppriktiga förhållandet makterna emellan och
var således en rättfärdighetens och fredens
handling.
De nordtyska och engelska tidningarne
sysselsätta sig för närvarande med den före-
gifna rysk-preussiska alliansen. Daily News,
som betraktar alliansen som afgjord sak,
skrifver bland annat: Denna allians har
varit ett hårdt slag för Frankrike, fastän
den kunnat vara dess räddning. Omedel-
bart efter kapitulationen vid Sedan hade
general Fleury, dåvarande franska sändebu-
det i Petersburg, anledning telegrafera till
Paris att, Com fred oförtöfvadt blefve slu-
ten, ville kejsaren af Ryssland gå i borgen
för att Preussen antog förslaget utan att
foråra någon (territorial eller finansiel?)
skadeersättning. Detta telegram befinner
sig ännu i utrikes ministeriet i Paris. Dess
expedition hade blifvit något försinkad, så
att det inträffade i Paris först några tim-
mar efter genomförandet af revolutionen af
den 4 september. Skilnaden mellan dessa
få timmar förändrade händelsernas gång.
I en artikel af Mazzini i hans nya tid-
ning La Roma del Populo, rörande tysk-
franska kriget, bekämpar han den fruktan,
som många hysa, att Frankrikes nederlag är
början till latinska rasens undergång, att de
preussiska segrarna beteckna en ny milita-
rismens sera och att man har att vänta ett
öfvermäktigt Tyskland och derefter ett öfver-
mäktigt Ryssland. Man glömmer, säger
han, Satt en armå af borgare icke grund-
lägger någon fortvarande militarism, att i
Tyskland alla medborgare tre år måste tjena
i aktiva armån, att efter freden frågorna
om den inre politiken skola framstå så myc-
ket vigtigare, ju mer hvarje medborgare-
soldat genom uppoffringar och segrar blifvit
medveten om sina rättigheter och sin makt,
att tyska folket är ett folk af tänkare och
att tanken i våra dagar oundgängligen ef-
ter kort besinning ledor till republik. Ar-
tikeln slutar med orden: Vi frukta för oss
ach Furona ingenting af stridens och de