retning, genom orsaker som voro oberoende at
min vilja, framkallat en allmän och oemot-
gtåndlig hänförelse.
Olagligt; ty församlingen, vald endast för
att afsluta freden, har öfverskridit sina fuall-
makter genom att afgöra frågor som ligga utom
dess befogenhet; och äfven om hon vore kon-
stituerande, skulle hon icke ega rätt att sätta
sin vilja i stället för nationens. Exempel från
det förflutna bevisa detta. 1848 års konsti-
tuerande församlings fiendtlighet kom till korta
genom valet af den 10 december, och år 1851
gaf mig folket, genom mer än sju millioner
röster, rätt mot lagstiftande församlingen
Den politiska passionen kan icke gälla mera
än rätten; och enligt den allmänna franska
rätten, skall hvarje regering. för att vara lag-
lig, grunda sig på ett folkbeslut. I annat fall
är den blott en usurpation af några, ett för-
tryckande af andra. Också är jag beredd att
vika för det fria uttrycket af nationalviljan,
men endast inför detta.
Under förhanden varande smärtsamma hän-
delser, som ålägga alla sjelfuppoffring och per-
sonlig försakelse, skulle jag ha velat iakttaga
tystnad; men nationalförsamlingens förklaring
tvingar mig att protestera i den kränkta san-
ningens och i nationens misskända rättigheters
namn. s
Mottag, herr talman, försäkringen om min
högaktning.
Wilhelmshöhe den 6 mars 1871.
Napoleon.